Andas ut

Ännu en årsdag, två år sedan vi andades ut för en kort tid.

20100923

Biopsi svar. 

-Jag har fått patologens svar nu. Det är en Wilms tumör.

Puh, lättnad, vi andas ut. Vilken tur. För så har vi förstått det, att det är bra och nio av tio blir friska. En av de lättaste barntumörerna att behandla. Som svarar bra på cytostatika, det har den gjort sedan sjuttiotalet. Spridning till lungorna behöver inte betyda ökad risk.

-Vad tror du? frågar jag. 
-Jag vet inte, jag kan inte lämna några garantier, svarar läkaren. 
-Vi förstår det men vad tror du.
-Jag tror att det kommer gå bra.

Behandlingen startar, den allra första påsen. Den är hallonröd och heter  Doxorubicin. Ett av alla namn och ord vi kommer lära oss. Den röda vätskan rinner in i hennes kropp. Dropp, Dropp. Det tar några timmar.
När sjuksköterskan kommer och tar bort påsen har hon tjocka skyddshandskar på sig.  Avfallet behandlas som miljöfarligt material. Det miljöfarliga innehållet 
har precis runnit in i mitt barn och jag känner mig glad och lättad.

Fuck cancer!