Tre flyttkartonger

Vi evakuerades från vår lägenhet i december pga mögel under stora delar av parkettgolvet. Nu är renoveringen klar och vi sliter för att komma i ordning igen. Vi lever som i en oorganiserad flytt. Allt är flyttat på. Platsbyggda skåp bortrivna. Garderober tömda. Saker överallt. I badkaret, i fönstren, i sängarna. Där det gått att ställa saker helt enkelt. Vi har rensat, rensat och rensat. 

Och vi har äntligen gjort i ordning Ivars nya rum. Han tar över Noras rum och Harry tar över Ivars. Jag har länge velat göra det men inte orkat. För varje gång jag försökt rensa bland Noras saker har energin tagit slut. Nu blev vi tvingade och det är bra. Rummet blir jättefint och Ivar har själv valt ny tapet och matta.

Så till Noras saker. Varje liten lapp har lästs. Varje skrivblock och pysselbok har bläddrats igenom. Varje liten låda, väska, påse har öppnats. Och varje liten sak har värderats. Det har varit svårt men jag har slängt. För varje sak jag slängt har jag känt mig rädd. Rädd att jag ska ångra mig. Rädd att jag slänger något minne. Något som jag längre fram hade velat ha för att komma ihåg. Men jag har slängt. Mycket. Och nu är hennes saker nerkokade i tre flyttkartonger. Det känns skönt. Och sorgligt. 

Fuck cancer!

Nora sover

-Min mamma, säger Harry till Ivar. 
-Min mamma med, svarar Ivar. 
-Nä, min mamma. 

-Jag är din och Ivars och Noras mamma, säger jag. 
-Nä, inte Noras mamma, svarar Harry. 
-Jo, jag är Noras mamma.

Så sitter Harry tyst en stund. 

-Nora sover, säger han till slut. 

Det är inte lätt att vara tre år och ha en storasyster man bara sett på bild. 

Fuck cancer!