Recensioner och lite skryt

Titt som tätt dyker det upp nya recensioner för "Nils och den blinkande stjärnan". Det är en mäktig känsla att bokälskande människor som skriver om böcker har läst min bok. Och att de tycker om den, för hittills har varenda recension varit jättefin. Varje gång sprider det sig en varm känsla inom mig. 

Skrytskrytskryt men här kommer ett axplock:

"Jag tänker att i min hand håller jag en slags barnens tröstebok och en hoppfull sådan..." barnboksprat

"Jag vill faktiskt varmt rekommendera boken för alla som någon gång läser för sina barn. Ja, den väcker frågor, men det är frågor som är viktiga att prata om" fantastiskaberättelser

"Min åsikt: Gripande, vacker & fantastisk" jenniesboklista

"Lena Forsaeus bok är en vacker bok om sorg, saknad, hopp och känslan av att den man älskar fortfarande finns kvar" Belinda Graham - Tidningen Kulturen 1/10 2016

"De makalöst fina illustrationerna lyfter boken ytterligare och trots att boken har ett sorgligt tema blir man glad av att läsa om Nils. Det här är en bok vi verkligen rekommenderar" psykosociala förbundet

Och som grädde på moset blev den utvald till Godbit av Btj (bibliotekstjänst) i november månad. 

För några veckor sedan besökte jag den fina barnbokhandeln Bokskåpet här i Göteborg för att berätta om Nils och den blinkande stjärnan. Men det hade jag inte behövt göra för i en av hyllorna stod den så fint. Och så finns den i Konstmuseets shop vilket känns relevant med anledning av museets pågående utställning "Tanken på döden". 

PS. Nils och den blinkande stjärnan finns bla att köpa på Bokus, Adlibris eller direkt från Idus förlag. Och snart är det ju jul...blinkblink. 

Boksläpp

Så kom den äntligen. Min bok Nils och den blinkande stjärnan. En lång väntan är över. Jag känner mig glad, stolt och lite tom. Så där som man kan känna sig när man drömt om något länge. 

Igår kväll fick jag min första och viktigaste recension, 

"Mamma, den är verkligen så himla bra" Ivar 9 år. 

Köp den vetja! 

Boken handlar om Nils som börjar förskoleklass och har en storasyster som heter Majken som är död. En bok jag själv saknade när Nora var sjuk och efter att hon dog. 

Min förhoppning är att boken ska läsas av (eller för) alla barn, även de som inte själva har förlorat ett syskon. Att den visar att livet kan gå vidare, att sorgen och saknaden finns där men att livet kan bli värt att leva igen även efter att det värsta har hänt. Och att man kan prata med barn om döden utan att ha alla svaren.

Jag hoppas och tror att boken ska kunna ge tröst och hopp för den som är drabbad, och inblick för den som står utanför.

Fuck cancer!

Ketchupeffekt

Plötsligt har jag fullt upp med boken. Dagen efter illustrationerna blev färdiga så sattes boken ihop. Och nu korrar jag och korrar och korrar. Det är lustigt det där med text hur den i ett nytt sammanhang, ihop med bilder, plötsligt blir annorlunda. Det som har varit en text med flyt här och där inte är det längre. Små ord som "säger, frågar, undrar, svarar" blir viktiga i dialogerna för att det ska kännas skönt och som ett flyt när man läser. Och hur avsaknad av en liten . eller ett extra a kan förstöra hela läsningen, särskilt när man läser högt. 

Det är svårt men mest roligt och spännande. Mitt namn står på ett bokomslag...herregud, jag får nypa mig i armen. 

Tack Mia Nilsson som illustrerat och Idus förlag som tror på boken och ger ut den!

Obs! Omslaget är under arbete, div textkorr och annat kvarstår ännu. 

På gång

Äntligen är det på gång.  
Som jag längtat. 
Och längtar. 

I veckan fick jag tjugoen helt fantastiska illustrationer på mail. 
Efter genomgång av text och illustrationer blev det några få förändringar. 
En ryggsäck fick läggas till och en ljuslykta ändra färg. 

Nu är det bara framsidan kvar. 
Kanske den allra viktigaste illustrationen. 
Den som ska spegla titeln, bokens innehåll och vara säljande. 

Vi närmar oss en inriktning som jag tror blir perfekt. 
Och snart, väldigt snart börjar boken sättas ihop. 
Det här projektet är bra träning för mig som inte har tålamod som starkaste sida. 

På bilden fikar Nils och hans nyfunna kompis Alvar vid Majkens grav. Nils i rödrandig tröja och Alvar i blårandig.  

Väntan

Det händer inte så mycket med boken just nu. Jag väntar på att Mia ska bli klar med illustrationerna. Så för mig är det bara att vänta som gäller. Och just att vänta är något som präglar hela den här processen. 

Först var det väntan på att förlagen skulle svara. Jag skickade in manus till en mängd förlag i maj månad och senast igår fick jag svar från ett förlag som tackade nej. Och det där nejet får man vänja sig vid eftersom förlagen får mängder av manus skickade till sig och väldigt få blir antagna. Mitt manus går dessutom under "smalt" tema eftersom döden finns med och är därför ännu svårare att få utgivet. Allt hänger ju ihop med ekonomi och ju smalare tema desto färre läsare. Jag hade tur som fick ja från ett förlag efter bara två månader.

Min målsättning har varit att boken ska ut, på ett eller annat sätt. För att jag tycker att den tillför, inte bara för oss som mist ett barn utan för alla. För att se att man kan vara lillebror till en syster som är död och ändå ha en slags fortgående relation. Att se hur det kan gestalta sig och att livet går vidare.

Det fina är att man kan ge ut böcker själv idag. Det finns förlag som gör båda delarna och förlag som riktat in sig på bara egenutgivning. Då får man själv bekosta tryck med mera men ut kommer den i alla fall.

Här en länk med Tips på hur du lyckas med egen bokutgivning.

I slutet av mars ska alla illustrationer vara klara och skickas till förlaget. Efter det börjar processen med att sätta själva boken. Väva ihop text och illustrationer, bestämma papperskvalitet och storlek. Sedan kommer det bli ett antal korrektursvängar innan den går i tryck.

Jag väntar och längtar.
Otåligt.

Illustratör

Mitt 10 kapitel långa manus blev alltså antaget av Idus förlag och det blev dags att hitta en illustratör. Och nu blev det svårt. Svårt för att illustrationerna blir så tongivande för boken. Även om manuset är riktat till barn 6-9 år så tänker jag att barn utanför den målgruppen också har nytta av boken. 

Och här hamnade jag i en känslomässig tankevurpa och funderade fram och tillbaka på om jag ville ha naturtrogna illustrationer eller mer abstrakta "skojfula gubbar". Plötsligt blev det känslomässigt svårt att mina karaktär som ju bottnar ner i mina barn och vår historia skulle vara "skojfula". Och så blev jag osäker på om "skojfula gubbar" blir för barnsliga för målgruppen och utestängande för barn i åldern över målgruppen. Efter en del ältande fick jag råd av en god vän. 

-Det är ju inte din historia du vill berätta, då hade du ju kunnat skriva det exakt som det är med dina egna fotografier, det är ju en allmängiltig berättelse som ska bli en bok, det är ju det som har drivit dig hela tiden. 

Tack, fina T! Du är klok som en bok. 

Så det blev "skojfula gubbar" och bästa illustratören Mia Nilsson. Och jag är så himla glad för att hon ville, för att illustrera barnböcker är inget man blir rik av. Personligen har jag ju inte skrivit manuset för att tjäna pengar, men Mia är illustratör till yrket och försörjer sig på det, så det är inte självklart att ta vilket uppdrag som helst. Avtalet med bokförlaget är sådant att man delar upp intäkterna i tre delar varav förlaget får den största. Sedan får författaren och illustratören betalt när diverse kostnader är intjänade. Så det dröjer ett tag innan det kommer oss några pengar tillgodo. Men Mia gillade manuset och tackade ja. 

Arbetsprocessen började med att vi träffades över en fika när jag var i Stockholm i september. Sedan skickade Mia mig ett första utkast i svartvitt. 

Eftersom jag älskar 60-tal så frågade jag om hon tyckte att det var okej att tänka det i inredningen. Mia bad om inspiration och jag skickade över bilder med sådant jag gillar. 

Ett collage med stilar jag gillar. En gul Bumling har vi haft ovanför bordet hemma men det är inte vårt kök på bilden. Den underbara illustrationen i mitten har Mia gjort under temat "A bit of fashion".



Och så här blev illustrationen som föreställer morgonen då Nils ska börja förskoleklass och äter frukost med mamma Lovisa och pappa Lars. Jag älskar den, bumlingen, stringhyllan med de fina kopparna och skålen, randiga mattan och pappans pyttesmå fötter :-). Illustrationen är nästan färdig så när som på en stol. Den fjärde, Majkens stol. 

Mer av Mias illustrationer kan ni se här.

Bokmanus

Obeskrivligt stolt, det är vad jag är, över att ha skrivit ett barnboksmanus som blivit antaget av ett förlag. Det allra första kapitlet kom till under hösten 2013 när jag läste kursen "Skriva" på Göteborgs Universitet.

Under våren 2015 skrev jag klart det. En fin vän som är författare hjälpte mig framåt i skrivprocessen. Tack fina K för all hjälp!

När det kändes klart skickade jag manuset till Författarcentrums lektörstjänst för ett utlåtande. Efter några veckor kom ett fint sådant med bra och konstruktiv kritik.

Manuset riktar sig till barn 6-9 år. Det heter "Nils och den blinkande stjärnan" och handlar om "Nils som börjar förskoleklass och lär känna Alvar som gillar att bygga med lego precis som Nils gör. Och så har han en storasyster som heter Majken som är död. Nils vet inte var hon är nu, det är det ingen som vet men man får tro vad man vill. Kanske är hon en stjärna".

Uppmanad av lektören skickade jag i maj in manuset till alla stora förlag men även till några mindre och mer nischade på "svårare" ämnen. För när döden är med blir det svårt och smalt och mindre kommersiellt och därför mindre intressant för de stora bokförlagen. Men så en dag i juli kom beskedet. Idus förlag gillade manuset och ville gärna ge ut det som bok. Jag blev så oerhört glad och stolt.

När vi visste att Nora inte skulle bli frisk saknade jag själv barnlitteratur som berör döden. Nora fick veta allt om sin sjukdom men inte vad det skulle leda till över tid. Vi var lyhörda för frågor men de kom aldrig. Jag letade efter litteratur men hittade i stort sett bara "Adjö Herr Muffin" och "Bröderna Lejonhjärta". I efterhand har jag hittat mer litteratur, flera har tillkommit de sista åren och några är utgivna av just Idus förlag.

Manuset har tillkommit för att jag ser ett behov av berättelser som berör döden. Inte bara när vi har råkat ut eller står inför att råka ut för den. Jag tror att vi behöver närma oss döden för att kunna finnas för andra men också för att värdera det liv vi har här på jorden. Det enda vi med säkerhet vet om livet är att vi ska dö och jag tror inte att döden blir mer skrämmande för att vi tänker eller pratar om den.

Jag har tidigare skrivit inlägg om att vi måste våga prata om döden som kan läsas här Vi måste våga prata om döden del 1 & Vi måste våga prata om döden del 2.

Sedan ett litet tag tillbaka är den allra första illustrationen klar och i mars ska illustratören vara klar med resten. I juni ska boken gå på tryck och vara färdig för utgivning i slutet av sommaren. I september kommer jag vara en av de författare som representerar Idus förlag på Bokmässan i Göteborg. Jag får nypa mig i armen för att tro att det är sant.

Så jag har ett spännande år framför mig och processen framåt tänkte jag skriva mer om framöver.