Vägar i sorgen

"Vägar i sorgen" av Lars Björklund och Göran Gyllensvärd. Lars Björklund är präst och Göran Gyllensvärd psykolog, båda har lång erfarenhet av att möta människor i sorg. 

Boken beskriver hur sorgen ter sig från att den precis har uppstått till hur man kan förhålla sig till den döde och till sorgen efter en längre tid. Författarna poängterar hur viktigt det är att vi förstår att människor är olika och att det inte finns något rätt eller fel sätt att sörja på. Att det inte finns modeller för hur sorgen ser ut, att ett så kallat sorgeår är en förenklad modell som kanske kan stämma för vissa men långt ifrån alla. För att vi människor är olika och för att sorgen och orsaken till förlusten kan se så olika ut. Att det kan vara skillnad på att mista en äldre person som levt ett långt och meningsfullt liv och att mista någon nära i unga år. 

I boken beskrivs också vikten av att bearbeta sorgen och det som föranlett förlusten. Att få lägga det utanför sig. Genom att berätta eller skriva eller det som passar den berörda bäst. Att det man inte bearbetar riskerar att bli en propp för sorgeprocessen och för förmågan att hitta ett nytt sätt att förhålla sig till den döde. För det är ju så att trots att den döde inte kommer tillbaka så kan man hitta ett nytt sätt att förhålla sig till denne. Och över tid kan man till och med känna värme och glädje snarare än smärta och sorg när man tänker på den döde. 

Utdrag ur boken:

"Någon har sagt: Sorgen är den gåva vi har fått för att vi ska kunna skilja oss från det som är omistligt! Det skulle kunna gå att tillägga: Och för att inom oss kunna bevara det!"

"Vägar i sorgen" är en mycket fin och välskriven bok. 

Kompisboken sorg

"Kompisboken sorg" skriven av Lotta Polfelt framtagen av Rädda Barnen med ekonomiskt stöd från Allmänna arvsfonden.

En jättefin bok som genom frågeställningar eller påståenden ger flera barns svar på vad de tycker och tänker. Barn som mist en nära anhörig. I många fall tycker de väldigt lika men i flera fall olika. Vissa vill att kompisarna ska vara som vanligt och inte fråga så mycket och andra vill tvärtom. 

En bok som visar på komplexiteten i att mista någon och hur svårt det kan vara att stå bredvid. Att det inte finns några rätt eller fel men att det inte är farligt att fråga "Vill du prata om det, eller vill du att jag ska vara precis som vanligt?". 

Utdrag ur boken: 

Jag har förlorat någon nära. Då känns det bra om...

"Om till exempel min kompis mamma hade dött i en bilkrasch då skulle jag fråga om hon ville prata om det. Man behöver stöd från en kompis. Jag skulle fråga: "Vill du gå till graven?" För det har aldrig någon av mina kompisar frågat. Det skulle vara jätteskönt att gå dit, om de frågade. 
Hanna, 13 år"

Jag har förlorat någon nära. Då kan det kännas jobbigt om...

"Var är din mamma då?" "Hon dog i cancer". "Oj, förlåt."
Det är nog den dummaste kommentaren. Det känns dumt eftersom jag kan prata om min mammas död. Det finns de som inte kan prata om sådant, men då tror jag inte heller att de berättar det. Kanske går de därifrån eller reagerar på något annat sätt. Men jag känner att jag hellre pratar om det än är den som vill ha ett "förlåt". Kompisarna säger förlåt för att de menar att de dragit upp någots känslig för mig. "Förlåt för att jag påminde dig". Ett "beklagar" kan kännas lite konstigt, men är så mycket bättre än ett "förlåt". Man kan också säga "Jag är ledsen."
Anja, 19 år"

Om man inte gråter så sörjer man inte.

"Falskt. Man kan sörja på insidan."
Calle, 12 år."

Man kan inte skratta när man sörjer

"Falskt. Jag sörjer hur mycket som helst över mamma. Men jag kan fortfarande ha kul"
Oscar, 9 år"

"Kompisboken sorg" är skriven för barn till barn men också för vuxna som är nära barn med sorg. Personligen skulle jag säga att den är utmärkt för precis vem som helst som vill förstå hur det kan vara att förlora någon och hur man bäst kan vara när man står bredvid. 

Den där jävla döden

"Den där jävla döden" skriven av Anna Lindman, journalist och författare som också gjort den fantastiska programserien "Döden, döden, döden" på Svt. 

En bok om att närma sig döden. Titta på den från flera håll, bena och grotta i den. Liksom pilla på sårskorpan tills den blöder. Vad är döden, hur ser vi på den, vad tänker vi om den? Är vi rädda för döden och i så fall vad är vi egentligen rädda för, döendet eller själva döden? 

Anna Lindman har intervjuat cancerläkare, präster, människor som vet att de snart ska dö, psykologer, kristna, muslimer, ateister, anhöriga till de som dött och många fler med det gemensamt att de på något sätt förhåller sig kring döden. För att de blivit tvingade, har en tro, bara är intresserade eller jobbar med den. 

Boken ger oss inga svar och kanske är det just det som är det svåra med döden. Att vi inte kan få några svar. Vi vet inte och vi kommer inte få veta förrän den dag det sker. Men en sak vet vi och det är att döden kommer att drabba oss alla. Och att det enda vi med säkerhet vet om livet är att vi ska dö. 

Men boken ger ett svar och det är att vi inte verkar bli mer rädda för döden för att vi vågar förhålla oss kring den utan snarare mindre. Och kanske blir vi bättre på att ta hand om våra liv här och nu om vi vågar förhålla oss till att det en dag ska ta slut. 

Läs "Den där jävla döden". Jag rekommenderar den varmt. 

Dödsviktigt

Boken "Dödsviktigt" av Mia Berg. 
En bok som riktar sig till dig som förlorat en mamma eller pappa. 
Till dig som står bredvid och inte vet vad du ska göra. 
Och till dig som någon gång sagt orden "om jag dör". 

Så här skriver författaren Mia Berg som själv förlorade en förälder när hon var barn på baksidan av boken;

"Varje år förlorar över 3000 barn i Sverige en förälder och de lär sig tidigt att vi inte lever för alltid. Döden är en del av livet, allas liv. Och den blir lättare att leva med om vi gör det tillsammans. Därför är det dödsviktigt att prata om döden."

En lättläst och bra bok om ett viktigt ämne som är riktad till barn och unga men, tycker jag, lika bra för vuxna. Fyra välkända personer berättar om förlusten av sin förälder. Berättelserna visar att sorgen är olika för olika människor men det är också mycket som är lika. 

Det finns också en webbplats www.dödsviktigt.nu.