lördag 25 januari 2014

Smultronen

Jag är hos Nora och tänder ljus. En äldre dam kommer gåendes och vänder sig mot mig.

-Hej, jag skulle vilja säga en sak till dig, säger hon.

Jag känner hur jag stelnar till, rädd för att det ska handla om trädet. Vill inte diskutera det mer. 

-Ja, svarar jag med ett leende. 
-Jo, jag var här i somras med mina barnbarn och det är så fantastiskt fint med alla smultron. Vi åt många och pratade om livet och döden och det blev så naturligt på den här fina platsen. Det är inte alltid så lätt att prata med barn om sådant. 
-Vad fint att höra, smultronen är till för att ätas och vi brukar tänka att storasyster bjuder lillebror på smultron när vi är här. Tack för att du berättade. 
-Ja, jag ville verkligen berätta det för dig.

Det känns fint och så vi vill att det ska vara. En plats som inte skrämmer. En plats som bjuder in. 

Fuck cancer!



fredag 24 januari 2014

Cancer

Ivar och jag har varit på simskolan och gör några ärenden på vägen hem. Plötsligt säger han att han har ont i magen och inte mår bra. Jag tänker genast på vinterkräksjuka och vi skyndar oss till bilen för att åka hem. 

-Mamma, vad kunde Nora göra när hon hade cancer? frågar Ivar från baksätet. 
-Hon kunde göra vad som helst om hon mådde bra, varför undrar du? frågar jag. 
-Tänk om jag har cancer?
-Tänker du så för att du har ont i magen?
-Ja.
-Men du behöver inte tänka så för du har inte cancer och det är inte konstigt att man har ont i magen ibland. 
-Det kan du inte veta säkert. 
-Nej, det kan jag inte men jag tror inte att du har cancer för att du har ont i magen nu. 

Cancer, en sexårings första tanke när han inte mår bra. 

Fuck cancer!

måndag 20 januari 2014

Bubblan

Dagarna går, blir till veckor och månader, snart två hela. 
Jag befinner mig förälskad i bubblan.
En egen värld i slowmotion fylld av amning och blöjbyten. 

Jag har tre fina barn, de finaste. 
Två här och en någon annanstans. 
Det är som det är och det är okej. 
Jag har förlikat mig. 
För nu. 

Det är inte sant, jag vet. 
Jag kommer aldrig förlika mig. 
Men jag vill inte ramla ner i hålet igen. 
Vill inte.  

Jag förstår och vet.  
Att det kommer ske. 
Många gånger till. 

Fuck cancer!


söndag 19 januari 2014

Tjugotvå månader

Tjugotvå månader. 
Utan min fina Nora. 
Saknar. Längtar. 
I varje andetag. 

Fuck cancer! 


tisdag 7 januari 2014

Låtsas

En mamma som mist, liksom jag, berättar att hon låtsas ibland. 
För en liten, liten stund. 
Låtsas att inget har hänt. 
Att dom finns, alla hennes barn. 

Idag gjorde jag det. 
I köket tidigt på morgonen. 
En förnimmelse av en annan tid. 
Känslan av att göra fika i föräldraköket på avdelning 322. 
Till mig och till Nora. 

Det var verkligt.
Jag kände mig hel.  
För en kort, kort stund.  

Fuck cancer!




lördag 4 januari 2014

Overklighet

Så slog den till igen, insikten.
I mörkret under en av nattens amningar. 
Känslan av overklighet. 
Hon är död. 
Min älskade dotter är död. 
Hur fan är det möjligt? 

Fuck cancer!


Skriv ut