Jag ser på SVT programmet "När livet vänder".
Det är Moas mamma som berättar om när hennes dotter dog efter en olycka i Thailand.
Hon heter Lena och berättar om sin sorg.
Gång på gång hör jag mina egna ord och tankar.
I slutet av programmet är de vid Moas grav.
Där har de har satt upp en brevlåda.
I den ligger det en skrivbok där man kan skriva något om man vill.
Precis som jag också tänkte göra men inte gjort.
Sorg är olik och lik.
Kanske mer lik än olik.
Det finns i alla fall två med namnet Lena som har många likadana tankar kring sorgen efter en älskad dotter.
Fuck cancer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar