Centrifugen

Det tar i. 
Oro.
Rastlöshet.
Irritation. 
Drömmar konstigare än konstigast.

Jag får ett sms av en vän. 
Hon påminner mig om tiden för två år sedan.
Då när jag låg i en kall och mörk centrifug.
Och snurrade och snurrade och snurrade.
Metaforen som bäst beskriver vecka in och vecka ut av maktlöst helvete. 

Tills det blev tyst.
Alldeles tyst. 
Och stilla.

Fuck cancer!