Jag ser på "Döden, döden, döden" del 6 om rädslan för dödsögonblicket.
Reportern berättar om sin egen rädsla för dödsögonblicket som hon ser som våldsam och hemsk. Hon samtalar med en psykolog och undrar varför hon har den föreställningen. Psykologen svarar att man ofta målar upp ett värsta scenario för det man är rädd för. Att det är ett sätt att förbereda sig på. Men att det sällan blir så hemskt som man fantiserat om.
Att i tanken måla upp ett värstascenario är en strategi jag ofta använder mig av. Så när vi visste att Nora inte skulle bli frisk planerade jag i hemlighet för begravningen. Funderade på sånger, präst och kyrka. Som ett sätt att förbereda mig på det värsta av det värsta. Så långt kunde jag gå i tanken.
Efter det var allt svart.
Fuck cancer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar