fredag 13 december 2013

Knivhugg

-Du leker ju aldrig med mig, gråter Ivar.
-Men jag kan inte nu för Harry äter, svarar jag. 
-Det är ingen som leker med mig och du sitter bara och myser med Harry. 
-Jag vet att det verkar så men små bebisar äter väldigt mycket och det är bara jag som kan ge honom mat. Det gjorde du också när du var liten bebis och då tyckte Nora att jag bara satt och mös med dig. 
-Hemma i Salomons familj så har han alltid någon att leka med för han kan leka med sin syster men jag har aldrig någon att leka med. 
-Tänker du på Nora?
-Ja, om hon hade funnits så hade jag också haft någon att leka med och jag vill att hon ska finnas.

Som ett knivhugg. 
Rakt in i hjärtat. 
Jag kan inte hålla emot. 
Vi gråter båda två. 

-Ja, älskade Ivar det önskar jag också att hon gjorde så du hade haft någon att leka med. 

Fuck cancer!








1 kommentar:

  1. Oh, jag vet precis hur det känns, det känns verkligen som ett hugg i hjärtat. Syskon kan vara så mycket glädje, och lika mycket sorg när man saknar dem!
    Man försöker vara där som en "kompis" till sina barn, men det är inte alls samma sak som att ha ett syskon att leka med!

    SvaraRadera

Skriv ut