Smärtsam.
Och fin på sitt sätt.
Inte som förra, tack och lov.
Inte som förrförra eller åren innan heller, tyvärr.
Finaste Nora, önskar så att du var hos oss.
Saknar ditt sätt, ditt skratt, dig.
Och hur du skulle spelat med när tomten kom, för Ivars skull.
För din sista jul knäckte du gåtan, lyfte diskret på tomtens skägg och såg pappas stubb därunder.
Älskar dig och saknar dig i varje andetag.
Fuck cancer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar