fredag 2 maj 2014

Gravkors

Signalerna går fram, någon svarar. 

-Hej, mitt namn är Lena och jag ringer angående min dotters gravkors.

Jag hör mig själv säga det, lika naturligt som om det handlat om en tandläkartid eller ridlektion.  
Hur är det möjligt? 
Att jag lever. 
När allt jag har kvar av min finaste Nora är en grav att sköta om.

Förstår inte.

Fuck cancer! 

1 kommentar:

  1. Ja, hur galet är det inte att detta tillstånd ska vara det normala. Det vanliga i ett ovanligt liv.
    Varma kramar

    SvaraRadera

Skriv ut