Jag har glömt datumen.
Den nittonde.
Och den tjugonde april.
Två år sedan vi sa adjö för allra sista gången.
Då vi efter kyrkan åkte med till krematoriet.
La våra händer mot den lilla vita kistan, viskade adjö och åkte därifrån.
Jag har glömt datumen.
Som har passerat utan att jag har reflekterat.
Den soliga påskhelgen distraherade.
Älskade Nora.
Du finns i mig.
I varje andetag.
Alltid.
Fuck cancer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar