Den svarta som alltid stod packad i hallen.
Redo för avfärd mot sjukhuset med neccesär och klädombyte till oss alla.
Väskan som fortfarande är packad sedan den allra sista färden till sjukhuset, den i ambulans.
Jag tittar ner i väskan, ser de välbekanta kläderna.
Rosa pyjamasen med hundvalpar på, underbyxor med Hello Kitty och glittriga rosa strumpbyxor.
I sidofacket ligger en randig klubba och aloevera salvan, den mot morfinklådan.
Längst ner på botten hittar jag nattlinnet.
Det uppklippta vita med små röda hjärtan på.
Det hon bar när jag för sista gången kramar henne hejdå med orden.
-Vi ses om en stund.
Timmen innan vår allra sista dialog.
En stönande nick som svar när jag viskar i hennes öra.
-Mamma, är här nu.
Jag slutar att titta.
Impulsen att packa upp väskan dör bort och tröttheten slår till.
Jag ställer tillbaka den och slutar städa.
Fuck cancer!
Så mycket medkänsla för dig och familjen. Kärlek och smärta i massor.
SvaraRaderaStor kram
Många varma kramar från en mormor som också har en fin liten ängel i himlen
SvaraRaderaTyget ser så mjukt och fint ut.
SvaraRaderaKram K
Du skriver så fint om svåra saker. Jag är så oändligt ledsen över allt ni gått igenom och fortfarande går igenom. Måtte livet handskas varligare med er framöver.
SvaraRaderaKramar Mi
Har inte nog fina nog för att trösta...
SvaraRaderavill bara säga att jag läser alla inlägg, lär mig att ännu mer att ta vara på varje sekund och att ni finns i mina tankar...
Hej,
SvaraRaderaJag har följt er och Nora ett tag. Jag är otroligt ledsen över det som hänt Nora och er som familj. Jag är mamma till Isaac, 5 år som också hade en Wilms tumör, stadie 4 som var hög-risk. Vår resa har varit lång och svår, men annorlunda än er och Noras. Isaac är fortfarande under behandling men börjar närma sig slutet. Han är vad vi kan se cancerfri sedan i somras. Har du något intresse av att komma i kontakt?
/Camilla