torsdag 14 mars 2013

Motorljud

Dagarna levs på höga höjder. 
Med strålande sol och gnistrande snö.
Lyckokänslor över liten lillebror som susar ner.
Glad, lycklig och stolt.
Härligt häng med fint gäng.

Ackompanjerad av ett dovt brummande.
Som kroppslig tinnitus.
Närd av saknaden. 
Den bottenlösa.

Och påtagliga. 
I liften och köket.
Till lunchen och middagen.
I havet av barn, fniss och bus.

Varje natt vaknar jag.
Känner ett brummande i mitt bröst. 
Som en motor på högvarv.

Minnen trängs på.
Bubblar upp.
Alldeles snart ett år.
Ett helt overkligt år.

Fuck cancer! 





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv ut