Dagen är här, sjuårsdagen. Ett år efter den sämsta av födelsedagar för henne. Sju år efter den lyckligaste av dagar för mig.
Den här födelsedagen har hon hull på kroppen men inget hår. Jag tänker inte på Emil och fattighjonen. Jag tänker lite på förra födelsedagen och får en klump i magen. Jag tänker lite på nästa födelsedag, snuddar snabbt vid tanken och tänker att då firar vi nog inte. Inte så här. Trycker bort den, tanken. Orkar bara tänka den där tanken under korta stunder. Mikrostunder.
Nu är nu och nu är hon här. Idag firar vi den finaste sjuåringen och gör det till den bästa av födelsedagar.
I det största paketet ligger en bur. I buren ska ett alldeles eget husdjur bo. Den högsta av önskningar. Vi åker och hämtar hem henne. Hon är vit, pytteliten och bara en månad gammal. Hon får heta Pärlan och storasyster är lyckligare än lyckligast.
På eftermiddagen badar vi i pool för första gången på över ett år. Vi tejpar, plastar och fixar med slangen. Storasyster badar, hoppar från kanten, simmar och njuter. Lillebror tycker det är läskigt och vill inte bada men busar från kanten.
Dagen fortsätter med pompa och ståt, paket, tårta och hurra.
-Mamma. Det här är min bästa födelsedag! utbrister hon.
Jag kämpar tappert för att trycka bort den där tanken. Tanken på att det nog är den sista.
Fuck cancer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar