fredag 28 december 2012

Elfte gången gillt

Åren 2002-2004

Två behandlingar. 
Hormoner. 
Undersökningar. 
Ägguttag. 
Väntan. 

Bra resultat. 

Många ägg. 
Många embryon. 
Som ser fina ut.
Båda gångerna.  
Hopp. 

Insättningar. 

En efter en. 
Så till slut. 
Ett plus. 
Alldeles tydligt. 
Efter åtta minus. 

Ultraljud. 

En gulkropp. 
Det lilla fostrets bo. 
Tom. 
Det ville. 
Men orkade inte. 

Ännu ett försök. 

Som ville. 
Men inte orkade.  

Så blir det plus. 

För tredje gången. 
Jag tror inget. 
Vågar inte. 

Ännu ett ultraljud. 
En gulkropp. 
Och ett litet foster. 
Med tickande hjärta. 

Jag vet inte vad jag ska känna. 

Vill men vågar inte tro. 
Skyddar mig. 
Men det växer.
Tillsammans med oron.

Är rädd. 

För mat och annat. 
För sådant som kan ta bort. 
Det som växer. 
Som jag knappt vågar tro på. 

Så kommer hon. 

Och lyckan. 
Euforisk lycka. 
Kan inte jämföras med något annat. 

Jag är stark. 

Osårbar och lycklig.
Lyckligast.   
Hon är här. 
Inget kan ändra på det. 
Inget. 

Vad lite jag visste. 
Vad lite vi vet. 
Om livet.  

Fuck cancer!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv ut