Kanske den tyngsta av helger.
För oss som mist.
Tomrummet blir påtagligt.
Och smärtsamt.
Helst av allt skulle jag vilja hoppa över.
Dra täcket över huvudet.
Låtsas att den inte finns.
Inte i år. Inte något mer år.
Göra om. Göra likadant.
Som vi alltid gjort.
Ett sätt att minnas.
Men ingenting är likadant.
Allt är förändrat.
Hon är borta.
För alltid.
Rädsla.
För att minnen ska försvinna.
Blekna. Suddas ut.
Finaste lillebror Ivar.
Som vi vill det allra bästa.
Tycker om julen. Som femåringar gör.
Förknippar den nog inte med storasyster.
Så vi startar om.
Hittar nya lösningar. Gör ny jul.
Ny julgransmatta, fot och stjärna.
De gamla finns kvar.
Som minnen från ett annat liv.
Vi åker på spa.
På julafton.
Det kommer bli tungt.
Och lättare.
Så lätt som det kan bli.
Under omständigheterna.
Vi fortsätter att ta kommandot.
Över sorgen.
Så gott vi kan.
Fuck cancer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar