onsdag 21 november 2012

Lillebrors lillebror

-Det är min docka. Den heter Gustav och är min lillebror. Jag har gömt honom i mitt rum och mamma och pappa vet inget. 

Lillebrors fina förskollärare citerar.
Berättar att han var ledsen. 
Jätteledsen. 
Och arg. 

Att han lekte med dockan. 
Stoppade om. 
Körde i vagnen.
Men att den faktiskt inte var hans. 

-Det är inte din docka. Den är min. 

Sa den lilla dockägarinnan. 

Det blir bråk. 
Lillebror blir mer arg. 
Mer ledsen. 
Lillebrors finaste kompis försöker trösta. 
Komma på en lösning på problemet.

-Det kanske är Noras docka?
-Ja, det är det faktiskt.

Jag har hört talas om Felix. 
Lillebrors hemliga kompis som bor i himlen. 
Men jag har inte hört talas om Gustav. 
Lillebrors lillebror som bor gömd i hans rum. 

Vad rör sig i huvudet på en lillebror?
Som förlorat den finaste av storasystrar.
När han bara var fyra år.
Dubbelt så gammal som när hon blev sjuk. 

Som nu har blivit fem år. 
Och fortfarande är en lillebror.
Fast på ett nytt sätt. 

I mig gör det ont. 
Blir oroligt.  
Osäkert. 

Hur mår han?
Vad tänker han?
Hur känns det? 
Inne i honom. 

Inne i en av de två finaste jag vet. 

Fuck cancer!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv ut