tisdag 6 november 2012

Kaninteater

December 2010

Minnen som gör ont. Som får mig att vilja gråta. 

Du är svag och mager. Har några få hårtestar på huvudet.  Och matsond i näsan. 

Precis hemkommen från sjukhuset. Sjukhusdagarna har varit många och långa. 
Cytostatika i kroppen. Det är kallt ute och snö. Du har en önskan.

-Mamma, kan vi gå till Liseberg? 
-Javisst, det är klart att vi kan.

Vi klär på oss underställ, fleece kläder, yllestrumpor och vinteroverall. Vi kommer dit. Det är magiskt med tusentals ljus. Vi går på kaninteater.

Sedan springer vi därifrån för att du fryser så du gråter. Vi åker ingenting. Vi spelar ingenting. Vi äter ingenting. 

Sist vi var på kaninteater skrattade du högt. Uppslukad av föreställningen.  

-Fru Lisen är där. På vinden. Där!

Precis hemkommen från en solig ö i medelhavet. Långt hår i tofs och hull på kroppen. Då åkte vi. Då spelade vi. Då åt vi. Då visste vi ingenting om elaka celler, tumörer och metastaser. 

Fuck cancer!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv ut