Fuck cancer!
fredag 30 november 2012
onsdag 28 november 2012
Ta kommandot
Rensat.
I hennes rum.
Gjort fint.
Det gick.
Utan att behöva lägga mig ner.
Tagit bort loftsängen.
Den som hon fick när hon var sjuk.
Som hon aldrig sov i.
För har man näringsdropp på nätterna
behöver man sova med mamma och pappa.
Ifall pumpen börjar larma.
Och för att det är mysigt.
Nu står där en ny säng.
En stor med nya fina lakan och massor av kuddar.
I sprakande färger.
En mysplats.
På väggen finns det plats för foton.
Många foton.
Från tiden innan.
Innan cancer, håravfall och viktras.
En liten flicka med ljust hår.
I röd overall.
På första cykeln.
Treårspresenten.
I brun munktröja på landet.
Den allra första sommaren.
Två år bland smultronplantorna.
Fotocollage från babysimningen.
Ett med mamma. Och ett med pappa.
Med mig i mitten på den finaste av bilder.
Den på hela gruppen Respekt.
I blåvit randig tröja. Likadan som mamma M.
På språng på Kreta.
Med ryggsäck på ryggen.
Iklädd badring, blommig solhatt och stickade röda vantar.
Favoritklänningarna på garderobsdörren.
På bänken den rosa ryggan med Hello Kitty. Skolväskan.
Present från fina sysslingen. Idolen.
Skolböckerna i hyllan. På en rad.
Rummet är mysigt nu.
Var sak på sin plats.
Ett rum att längta in till.
Lite förändrat.
Det mesta intakt.
Det känns bra.
Som en befrielse.
Jag har tagit kommandot.
Över sakerna. Och minnena.
Åtminstone för nu.
Fuck cancer!
I hennes rum.
Gjort fint.
Det gick.
Utan att behöva lägga mig ner.
Tagit bort loftsängen.
Den som hon fick när hon var sjuk.
Som hon aldrig sov i.
För har man näringsdropp på nätterna
behöver man sova med mamma och pappa.
Ifall pumpen börjar larma.
Och för att det är mysigt.
Nu står där en ny säng.
En stor med nya fina lakan och massor av kuddar.
I sprakande färger.
En mysplats.
På väggen finns det plats för foton.
Många foton.
Från tiden innan.
Innan cancer, håravfall och viktras.
En liten flicka med ljust hår.
I röd overall.
På första cykeln.
Treårspresenten.
I brun munktröja på landet.
Den allra första sommaren.
Två år bland smultronplantorna.
Fotocollage från babysimningen.
Ett med mamma. Och ett med pappa.
Med mig i mitten på den finaste av bilder.
Den på hela gruppen Respekt.
I blåvit randig tröja. Likadan som mamma M.
På språng på Kreta.
Med ryggsäck på ryggen.
Iklädd badring, blommig solhatt och stickade röda vantar.
Favoritklänningarna på garderobsdörren.
På bänken den rosa ryggan med Hello Kitty. Skolväskan.
Present från fina sysslingen. Idolen.
Skolböckerna i hyllan. På en rad.
Rummet är mysigt nu.
Var sak på sin plats.
Ett rum att längta in till.
Lite förändrat.
Det mesta intakt.
Det känns bra.
Som en befrielse.
Jag har tagit kommandot.
Över sakerna. Och minnena.
Åtminstone för nu.
Fuck cancer!
måndag 26 november 2012
Semester
December 2011
Tänk att vi kom iväg efter oändligt många dagars kamp. Dagar som blev veckor som blev månader, som blev ett år och lite till. En lång period av smärta och skräck med hoppet som enda näring.
Ett liv som ingen ska behöva leva, allra minst den finaste av sjuåringar. Oändligt många händelser som jag i efterhand önskar att jag inte mindes något av.
När vi visste att hoppet var ute och vi bestämde oss för att leva fullt ut, här och nu, då kom vi iväg till Västindien. Till sol, värme, strand, hav och pool. Och nya upplevelser.
Jag är tacksam för att vi gjorde det. Att hon fick bada, leka, dyka, simma och njuta. Och vara som en helt vanlig sjuåring. Och för min skull, för vår skull. För att vi nu har minnen att fyllas och bli varma av.
Alldeles snart är det ett år sedan som vi tog semester från cancer, död och rädsla. Tänk att det gick att ta semester från det. Att dröm fick bli verklighet, för ett kort tag.
Fuck cancer!
Tänk att vi kom iväg efter oändligt många dagars kamp. Dagar som blev veckor som blev månader, som blev ett år och lite till. En lång period av smärta och skräck med hoppet som enda näring.
Ett liv som ingen ska behöva leva, allra minst den finaste av sjuåringar. Oändligt många händelser som jag i efterhand önskar att jag inte mindes något av.
När vi visste att hoppet var ute och vi bestämde oss för att leva fullt ut, här och nu, då kom vi iväg till Västindien. Till sol, värme, strand, hav och pool. Och nya upplevelser.
Jag är tacksam för att vi gjorde det. Att hon fick bada, leka, dyka, simma och njuta. Och vara som en helt vanlig sjuåring. Och för min skull, för vår skull. För att vi nu har minnen att fyllas och bli varma av.
Alldeles snart är det ett år sedan som vi tog semester från cancer, död och rädsla. Tänk att det gick att ta semester från det. Att dröm fick bli verklighet, för ett kort tag.
Fuck cancer!
söndag 25 november 2012
fredag 23 november 2012
Fredagsmys
-Mamma, vet du hur mycket fredagsmys jag fick?
-Nej, det vet jag inte.
-Jag fick tre chips, två pepparkakor och två tomtar, det blir fem, så åt jag upp en och då är det åtta kvar, lika många år som Nora är.
(Dialog mellan lillebror och mig)
Fuck cancer!
-Nej, det vet jag inte.
-Jag fick tre chips, två pepparkakor och två tomtar, det blir fem, så åt jag upp en och då är det åtta kvar, lika många år som Nora är.
(Dialog mellan lillebror och mig)
Fuck cancer!
torsdag 22 november 2012
Inbakad fläta
-Hur har du det?
Inleder psykologen vårt samtal.
-Jag känner mig avstängd. Har inte gråtit på länge.
-Du sa det förra veckan också. Efter du gått så tänkte jag på att jag skulle vilja veta mer om Nora. Innan hon blev sjuk. Jag vet ju inget om henne. Kan du berätta?
Jag försöker minnas.
Minnas den lilla flickan med tandglugg.
Med långt brunt hår,
lugg och inbakad fläta.
Flätad av mig.
Håret som ligger i en påse nu.
Någonstans i den lilla flickans rum.
Det som står orört.
Ibland försöker jag städa i rummet.
Göra fint.
Rensa bort saker som inte betyder något.
För att de som betyder mycket ska få mer plats.
Det brukar ta några minuter innan jag måste sluta.
Och lägga mig ner.
För att all kraft rinner ifrån mig.
Jag får bilder i huvudet.
Men vet inte om det är fotografier eller riktiga minnen.
Jag tänker på bilderna.
På flickan med flätan.
Och minns inte.
Undrar nästan vem det är.
I vilket liv fanns hon?
Vad gjorde vi då?
Vem var jag då?
Så kommer tårarna.
Jag berättar inte mer än att det fanns en flicka med långt brunt hår.
Med lugg och inbakad fläta.
Och tandglugg.
Det gör ont att inte minnas.
Det gör ont att minnas.
Kanske är det precis därför jag inte gör det.
Minns så mycket.
Fuck cancer!
Inleder psykologen vårt samtal.
-Jag känner mig avstängd. Har inte gråtit på länge.
-Du sa det förra veckan också. Efter du gått så tänkte jag på att jag skulle vilja veta mer om Nora. Innan hon blev sjuk. Jag vet ju inget om henne. Kan du berätta?
Jag försöker minnas.
Minnas den lilla flickan med tandglugg.
Med långt brunt hår,
lugg och inbakad fläta.
Flätad av mig.
Håret som ligger i en påse nu.
Någonstans i den lilla flickans rum.
Det som står orört.
Ibland försöker jag städa i rummet.
Göra fint.
Rensa bort saker som inte betyder något.
För att de som betyder mycket ska få mer plats.
Det brukar ta några minuter innan jag måste sluta.
Och lägga mig ner.
För att all kraft rinner ifrån mig.
Jag får bilder i huvudet.
Men vet inte om det är fotografier eller riktiga minnen.
Jag tänker på bilderna.
På flickan med flätan.
Och minns inte.
Undrar nästan vem det är.
I vilket liv fanns hon?
Vad gjorde vi då?
Vem var jag då?
Så kommer tårarna.
Jag berättar inte mer än att det fanns en flicka med långt brunt hår.
Med lugg och inbakad fläta.
Och tandglugg.
Det gör ont att inte minnas.
Det gör ont att minnas.
Kanske är det precis därför jag inte gör det.
Minns så mycket.
Fuck cancer!
onsdag 21 november 2012
Lillebrors lillebror
-Det är min docka. Den heter Gustav och är min lillebror. Jag har gömt honom i mitt rum och mamma och pappa vet inget.
Lillebrors fina förskollärare citerar.
Berättar att han var ledsen.
Jätteledsen.
Och arg.
Att han lekte med dockan.
Stoppade om.
Körde i vagnen.
Men att den faktiskt inte var hans.
-Det är inte din docka. Den är min.
Sa den lilla dockägarinnan.
Det blir bråk.
Lillebror blir mer arg.
Mer ledsen.
Lillebrors finaste kompis försöker trösta.
Komma på en lösning på problemet.
-Det kanske är Noras docka?
-Ja, det är det faktiskt.
Jag har hört talas om Felix.
Lillebrors hemliga kompis som bor i himlen.
Men jag har inte hört talas om Gustav.
Lillebrors lillebror som bor gömd i hans rum.
Vad rör sig i huvudet på en lillebror?
Som förlorat den finaste av storasystrar.
När han bara var fyra år.
Dubbelt så gammal som när hon blev sjuk.
Som nu har blivit fem år.
Och fortfarande är en lillebror.
Fast på ett nytt sätt.
I mig gör det ont.
Blir oroligt.
Osäkert.
Hur mår han?
Vad tänker han?
Hur känns det?
Inne i honom.
Inne i en av de två finaste jag vet.
Fuck cancer!
Lillebrors fina förskollärare citerar.
Berättar att han var ledsen.
Jätteledsen.
Och arg.
Att han lekte med dockan.
Stoppade om.
Körde i vagnen.
Men att den faktiskt inte var hans.
-Det är inte din docka. Den är min.
Sa den lilla dockägarinnan.
Det blir bråk.
Lillebror blir mer arg.
Mer ledsen.
Lillebrors finaste kompis försöker trösta.
Komma på en lösning på problemet.
-Det kanske är Noras docka?
-Ja, det är det faktiskt.
Jag har hört talas om Felix.
Lillebrors hemliga kompis som bor i himlen.
Men jag har inte hört talas om Gustav.
Lillebrors lillebror som bor gömd i hans rum.
Vad rör sig i huvudet på en lillebror?
Som förlorat den finaste av storasystrar.
När han bara var fyra år.
Dubbelt så gammal som när hon blev sjuk.
Som nu har blivit fem år.
Och fortfarande är en lillebror.
Fast på ett nytt sätt.
I mig gör det ont.
Blir oroligt.
Osäkert.
Hur mår han?
Vad tänker han?
Hur känns det?
Inne i honom.
Inne i en av de två finaste jag vet.
Fuck cancer!
måndag 19 november 2012
Önskelista
Hej Tomten!
Jag heter Ivar.
Jag är fem år gammal och bor i Göteborg.
Jag har träffat dig varje julafton tillsammans med min storasyster Nora.
Sedan den 19 mars finns hon i himlen.
Jag saknar henne jättemycket.
Min önskelista:
Mekanisk hund
Radiostyrd bil
Radiostyrd helikopter
Trollerilåda
Ninjadräkt
Ninjajagodräkt
Vampyrdräkt
Star Wars dräkt
Tigerdräkt
Kraftdiamant
Hejdå från Ivar
Fuck cancer!
Jag heter Ivar.
Jag är fem år gammal och bor i Göteborg.
Jag har träffat dig varje julafton tillsammans med min storasyster Nora.
Sedan den 19 mars finns hon i himlen.
Jag saknar henne jättemycket.
Min önskelista:
Mekanisk hund
Radiostyrd bil
Radiostyrd helikopter
Trollerilåda
Ninjadräkt
Ninjajagodräkt
Vampyrdräkt
Star Wars dräkt
Tigerdräkt
Kraftdiamant
Hejdå från Ivar
Fuck cancer!
söndag 18 november 2012
Åtta månader
20120318
-Mamma, jag vill gå ut.
-Javisst, det är klart du ska. När hemsjukvården är klar kommer ni och möter oss. Du och pappa.
Vi klär på oss.
Lillebror och jag.
Är lite sena.
Till första fotbollsträningen.
Jag säger hejdå.
-Puss och kram gumman. Vi ses snart.
Du sitter i soffan. I hörnet.
Tittar på mig. Allvarlig.
Sträcker fram armarna för en kram.
Jag går fram.
Vi kramas.
För sista gången.
Allra sista gången.
Vad visste du då?
Det undrar jag.
Fuck cancer!
-Mamma, jag vill gå ut.
-Javisst, det är klart du ska. När hemsjukvården är klar kommer ni och möter oss. Du och pappa.
Vi klär på oss.
Lillebror och jag.
Är lite sena.
Till första fotbollsträningen.
Jag säger hejdå.
-Puss och kram gumman. Vi ses snart.
Du sitter i soffan. I hörnet.
Tittar på mig. Allvarlig.
Sträcker fram armarna för en kram.
Jag går fram.
Vi kramas.
För sista gången.
Allra sista gången.
Vad visste du då?
Det undrar jag.
Fuck cancer!
lördag 17 november 2012
Bergvägg
Oktober 2011 - Januari 2012
Ljust och livfullt.
Livet i dödens väntrum.
Fyllt av skratt, krav och energi.
Från den finaste av sjuåringar.
Du tar din plats.
Fyller upp.
Sorgen får vänta.
Något annat vore att svika.
Dig och ditt liv.
Det som pågår.
Det som ska levas.
Fullt ut.
Nu.
Ditt liv fyller mitt liv.
Blir till syre.
Till livet som pågår.
Det utan framtid.
En framtid som är svart.
Som en bergvägg.
Ogenomtränglig.
Hård, mörk och kall.
Otänkbar.
Nu är nu.
Då får bli då.
Då har blivit nu.
Gränser förflyttas.
Gång på gång.
Fuck cancer!
Ljust och livfullt.
Livet i dödens väntrum.
Fyllt av skratt, krav och energi.
Från den finaste av sjuåringar.
Du tar din plats.
Fyller upp.
Sorgen får vänta.
Något annat vore att svika.
Dig och ditt liv.
Det som pågår.
Det som ska levas.
Fullt ut.
Nu.
Ditt liv fyller mitt liv.
Blir till syre.
Till livet som pågår.
Det utan framtid.
En framtid som är svart.
Som en bergvägg.
Ogenomtränglig.
Hård, mörk och kall.
Otänkbar.
Nu är nu.
Då får bli då.
Då har blivit nu.
Gränser förflyttas.
Gång på gång.
Fuck cancer!
fredag 16 november 2012
Överraskning
Bubblande skratt från rummet bredvid. På avdelning 322.
-Där är gitarren. Nej, inte där. Där.
Dörrarna står öppna. Du vill inte delta men tittar och lyssnar. Skrattet kommer från en liten fin som sitter i sin säng. I sjukhusskjorta och kalt huvud.
Det är vårt första möte. Något släpps loss. Skratt. Vi skrattar alla tre för första gången. Det går att skratta. Det är konstigt och befriande. Som en förlamning som släpper.
Vi har skrattat, sjungit, gjort hänga gubben, letat ägg, önskat låtar och skojat. Många, många gånger.
Ni har sett oss glada, ledsna, rädda, trötta, sura. Till den bästa av födelsedagar bjuds ni in. Som en överraskning. Glitterklädda och fnissiga kliver ni in i det pågående discot.
Du stannar upp mitt i dansen. Stelnar till. Den lyckliga minen försvinner.
Jag önskar att jag inte sett på för den bilden sitter kvar.
Hur tänkte vi? Den bästa av födelsedagar. Inte på sjukhuset. Discokalas hemma. Minutiöst planerat. Av dig. Du har kontroll. Du bestämmer. Efter många månaders kämpande. Så många att man inte ens orkar tänka på det där sjukhuset. Och om man blundar kanske inte ens cancer finns.
-Hur kunde ni ta hit dom på mitt kalas?
-Vi trodde du skulle bli glad.
-Det blev jag inte.
Vi ber om förlåtelse och säger att vi gjorde det för att vara snälla. Som en överraskning. Den sitter hårt inne. Förlåtelsen.
-Mamma, kan jag få äta godis till frukost?
-Nej, Nora det får du inte.
-Då förlåter jag dig inte för clownerna.
-Okej. Lovar du att du förlåter mig då?
-Ja.
Tack clownerna. Ni är fantastiska.
Fuck cancer!
-Där är gitarren. Nej, inte där. Där.
Dörrarna står öppna. Du vill inte delta men tittar och lyssnar. Skrattet kommer från en liten fin som sitter i sin säng. I sjukhusskjorta och kalt huvud.
Det är vårt första möte. Något släpps loss. Skratt. Vi skrattar alla tre för första gången. Det går att skratta. Det är konstigt och befriande. Som en förlamning som släpper.
Vi har skrattat, sjungit, gjort hänga gubben, letat ägg, önskat låtar och skojat. Många, många gånger.
Ni har sett oss glada, ledsna, rädda, trötta, sura. Till den bästa av födelsedagar bjuds ni in. Som en överraskning. Glitterklädda och fnissiga kliver ni in i det pågående discot.
Du stannar upp mitt i dansen. Stelnar till. Den lyckliga minen försvinner.
Jag önskar att jag inte sett på för den bilden sitter kvar.
Hur tänkte vi? Den bästa av födelsedagar. Inte på sjukhuset. Discokalas hemma. Minutiöst planerat. Av dig. Du har kontroll. Du bestämmer. Efter många månaders kämpande. Så många att man inte ens orkar tänka på det där sjukhuset. Och om man blundar kanske inte ens cancer finns.
-Hur kunde ni ta hit dom på mitt kalas?
-Vi trodde du skulle bli glad.
-Det blev jag inte.
-Mamma, kan jag få äta godis till frukost?
-Nej, Nora det får du inte.
-Då förlåter jag dig inte för clownerna.
-Okej. Lovar du att du förlåter mig då?
-Ja.
Tack clownerna. Ni är fantastiska.
Fuck cancer!
torsdag 15 november 2012
Tacksam
Du finns.
Och är så fin.
Hur skulle jag klarat det utan?
Tacksam.
Finaste Ivar.
Jag älskar dig!
Fuck cancer!
Och är så fin.
Hur skulle jag klarat det utan?
Tacksam.
Finaste Ivar.
Jag älskar dig!
Fuck cancer!
onsdag 14 november 2012
Cykler
Kontakten har varit ur ett tag.
En paus.
Jag börjar skönja ett mönster.
Olika långa.
Olika djupa.
Men de återkommer.
Som cykler.
Något rör sig inom mig.
I bröstet.
Som när vatten börjar sjuda.
Tomhet, saknad, längtan.
Jag vill känna, höra, lukta, se, krama.
Dig.
I mina händer sitter det kvar.
Minnena.
Jag kan förnimma känslan.
Av huvudet, håret, handen, kinden.
Det gör ont.
Fysiskt.
Det börjar koka.
Jag gråter.
Jag är rädd.
För att känslan ska försvinna.
Blekna.
Suddas ut.
Ledsen. Saknar.
Fuck cancer!
En paus.
Jag börjar skönja ett mönster.
Olika långa.
Olika djupa.
Men de återkommer.
Som cykler.
Något rör sig inom mig.
I bröstet.
Som när vatten börjar sjuda.
Tomhet, saknad, längtan.
Jag vill känna, höra, lukta, se, krama.
Dig.
I mina händer sitter det kvar.
Minnena.
Jag kan förnimma känslan.
Av huvudet, håret, handen, kinden.
Det gör ont.
Fysiskt.
Det börjar koka.
Jag gråter.
Jag är rädd.
För att känslan ska försvinna.
Blekna.
Suddas ut.
Ledsen. Saknar.
Fuck cancer!
tisdag 13 november 2012
Dödens väntrum
När livet är räknat.
I dagar och veckor.
Kanske månader.
Med lite tur.
När hoppet är ute.
När det är ett faktum.
En verklighet.
Att cancerhelvetet kommer vinna.
Igen.
Då blir ljuset lite ljusare.
Mörkret lite mörkare.
Det vackra lite vackrare.
Det fula lite fulare.
Då blir livet ett koncentrat.
I dagar och veckor.
Kanske månader.
Med lite tur.
När hoppet är ute.
När det är ett faktum.
En verklighet.
Att cancerhelvetet kommer vinna.
Igen.
Då blir ljuset lite ljusare.
Mörkret lite mörkare.
Det vackra lite vackrare.
Det fula lite fulare.
Då blir livet ett koncentrat.
Där framtiden är i morgon.
Där inga dagar kan bli dåliga dagar.
För det har man inte råd med.
Då är drömmen om livet vardag. Den grå.
Som vab, hämta och lämna,
morgonstress, läxtjat och fredagsmys.
Inte den där resan.
Eller det där huset.
Eller pengar på banken.
När det värsta inte har hänt.
Ännu.
Då är nu nu.
Fuck cancer!
Som vab, hämta och lämna,
morgonstress, läxtjat och fredagsmys.
Inte den där resan.
Eller det där huset.
Eller pengar på banken.
När det värsta inte har hänt.
Ännu.
Då är nu nu.
måndag 12 november 2012
Bellman
-Mamma, ska jag berätta en rolig historia om Bellman?
-Ja, gärna.
-Först gick tysken in i ett grishus. Efter 43 minuter kom han ut och sa grisen pruttade. Sedan gick cancern in. Efter 44 minuter kom han ut och sa att grisen pruttade.
-Cancern?
-Ja, cancern.
-Ok.
(Dialog mellan lillebror och mig)
Fuck cancer!
-Ja, gärna.
-Först gick tysken in i ett grishus. Efter 43 minuter kom han ut och sa grisen pruttade. Sedan gick cancern in. Efter 44 minuter kom han ut och sa att grisen pruttade.
-Cancern?
-Ja, cancern.
-Ok.
(Dialog mellan lillebror och mig)
Fuck cancer!
söndag 11 november 2012
lördag 10 november 2012
Flyga
-Mamma, jag önskar att jag kunde flyga.
-Vart skulle du flyga då?
-Upp till himlen.
-Vad skulle du göra i himlen?
-Jag skulle först flyga till månen och sedan till Nora.
(Dialog mellan lillebror och mig)
Fuck cancer!
-Vart skulle du flyga då?
-Upp till himlen.
-Vad skulle du göra i himlen?
-Jag skulle först flyga till månen och sedan till Nora.
(Dialog mellan lillebror och mig)
Fuck cancer!
fredag 9 november 2012
Omvänd ordning
Omvänd ordning.
Att förlora sitt barn.
Onaturligt.
Upp och ner.
Och ensamt.
Väldigt ensamt.
Ingen vill tänka på det.
Ingen vill vara med om det.
Ingen kan förstå vad det innebär.
På riktigt.
Överlevnadsstrategi.
Olika för olika människor.
Min har varit att följa andra.
Som en ledstång att hålla i.
I den vingliga spiraltrappan.
Den som står där ensam,
utan fundament i mörk storm.
Att genom berättelser förstå att det ska gå.
Att det måste det.
Att det gör det.
För att det inte finns något val.
Så jag känner tacksamhet för de som berättar.
Som öppnar sina fotoalbum.
Visar bilder från ofattbara resor.
Resor till det upp och nervända.
Det onaturliga.
Jag har följt. Innan.
Jag har rest. Och reser.
Jag följer. Efter.
Ännu en blå stol ska fyllas.
En fjärde.
Ledsen.
Fuck cancer!
Att förlora sitt barn.
Onaturligt.
Upp och ner.
Och ensamt.
Väldigt ensamt.
Ingen vill tänka på det.
Ingen vill vara med om det.
Ingen kan förstå vad det innebär.
På riktigt.
Överlevnadsstrategi.
Olika för olika människor.
Min har varit att följa andra.
Som en ledstång att hålla i.
I den vingliga spiraltrappan.
Den som står där ensam,
utan fundament i mörk storm.
Att genom berättelser förstå att det ska gå.
Att det måste det.
Att det gör det.
För att det inte finns något val.
Så jag känner tacksamhet för de som berättar.
Som öppnar sina fotoalbum.
Visar bilder från ofattbara resor.
Resor till det upp och nervända.
Det onaturliga.
Jag har följt. Innan.
Jag har rest. Och reser.
Jag följer. Efter.
Ännu en blå stol ska fyllas.
En fjärde.
Ledsen.
Fuck cancer!
torsdag 8 november 2012
Delfiner
November 2011
Vi åker till Kolmården. Det är "Min stora dag" som bjuder. De som uppfyller önskningar. För svårt sjuka barn.
Träff med Torsten veterinär.
-Mamma, det är han som talar ett annat språk.
Det vet man om man sett alla avsnitt av Djursjukhuset. Om och om igen.
Fast bara de med Klara Z för hon är bäst. Och har en hund som heter Frasse.
Torsten kör jeep. Vi hälsar på sjuka djur. En älgkalv med diarré. Ett nyopererat lejon på uppvak.
Vi bor i suit. Klappar delfiner och badar i pool.
Vi vet att det inte blir fler resor till Kolmården. Att de resor som görs nu är de sista. Jag tankar händelser som blir minnen. Fina minnen. Som jag kan ta fram när jag vill.
Jag tar fram dem. Minnena. De fina. Blir varm i magen och tung i bröstet.
Ledsen. Saknar.
Fuck cancer!
Vi åker till Kolmården. Det är "Min stora dag" som bjuder. De som uppfyller önskningar. För svårt sjuka barn.
Träff med Torsten veterinär.
-Mamma, det är han som talar ett annat språk.
Det vet man om man sett alla avsnitt av Djursjukhuset. Om och om igen.
Fast bara de med Klara Z för hon är bäst. Och har en hund som heter Frasse.
Torsten kör jeep. Vi hälsar på sjuka djur. En älgkalv med diarré. Ett nyopererat lejon på uppvak.
Vi bor i suit. Klappar delfiner och badar i pool.
Vi vet att det inte blir fler resor till Kolmården. Att de resor som görs nu är de sista. Jag tankar händelser som blir minnen. Fina minnen. Som jag kan ta fram när jag vill.
Jag tar fram dem. Minnena. De fina. Blir varm i magen och tung i bröstet.
Ledsen. Saknar.
Fuck cancer!
onsdag 7 november 2012
Fuck cancer
Mr/Mrs fucking cancer!
Jag vill slåss.
På riktigt.
Slå till dig. Hårt.
Det bor en sadist i mig.
Planterad och närd av dig.
Vad skönt det skulle vara att få utlopp.
Riktigt skönt.
Jag vill slåss.
På riktigt.
Slå till dig. Hårt.
Det bor en sadist i mig.
Planterad och närd av dig.
Vad skönt det skulle vara att få utlopp.
Riktigt skönt.
Fuck cancer!
tisdag 6 november 2012
Kaninteater
December 2010
Minnen som gör ont. Som får mig att vilja gråta.
Du är svag och mager. Har några få hårtestar på huvudet. Och matsond i näsan.
Precis hemkommen från sjukhuset. Sjukhusdagarna har varit många och långa.
Cytostatika i kroppen. Det är kallt ute och snö. Du har en önskan.
-Mamma, kan vi gå till Liseberg?
Sedan springer vi därifrån för att du fryser så du gråter. Vi åker ingenting. Vi spelar ingenting. Vi äter ingenting.
Sist vi var på kaninteater skrattade du högt. Uppslukad av föreställningen.
-Fru Lisen är där. På vinden. Där!
Precis hemkommen från en solig ö i medelhavet. Långt hår i tofs och hull på kroppen. Då åkte vi. Då spelade vi. Då åt vi. Då visste vi ingenting om elaka celler, tumörer och metastaser.
Fuck cancer!
Minnen som gör ont. Som får mig att vilja gråta.
Du är svag och mager. Har några få hårtestar på huvudet. Och matsond i näsan.
Precis hemkommen från sjukhuset. Sjukhusdagarna har varit många och långa.
Cytostatika i kroppen. Det är kallt ute och snö. Du har en önskan.
-Mamma, kan vi gå till Liseberg?
-Javisst, det är klart att vi kan.
Vi klär på oss underställ, fleece kläder, yllestrumpor och vinteroverall. Vi kommer dit. Det är magiskt med tusentals ljus. Vi går på kaninteater.
Vi klär på oss underställ, fleece kläder, yllestrumpor och vinteroverall. Vi kommer dit. Det är magiskt med tusentals ljus. Vi går på kaninteater.
Sedan springer vi därifrån för att du fryser så du gråter. Vi åker ingenting. Vi spelar ingenting. Vi äter ingenting.
Sist vi var på kaninteater skrattade du högt. Uppslukad av föreställningen.
-Fru Lisen är där. På vinden. Där!
Precis hemkommen från en solig ö i medelhavet. Långt hår i tofs och hull på kroppen. Då åkte vi. Då spelade vi. Då åt vi. Då visste vi ingenting om elaka celler, tumörer och metastaser.
Fuck cancer!
lördag 3 november 2012
Godnatt
-Hej, det är Nora.
-Hej gumman, hur har du det?
-Bra, mamma när kommer du imorgon?
-Ungefär vid lunch.
-Lovar du?
-Ja, jag lovar, nu ska jag lägga mig och sova så det snabbt blir imorgon och då ses vi igen.
-Hej då mamma.
-Godnatt gummigummi, jag älskar dig.
(Dialog mellan Nora och mig).
Den klara lilla rösten.
Ledsen.
Saknar.
Fuck cancer!
-Hej gumman, hur har du det?
-Bra, mamma när kommer du imorgon?
-Ungefär vid lunch.
-Lovar du?
-Ja, jag lovar, nu ska jag lägga mig och sova så det snabbt blir imorgon och då ses vi igen.
-Hej då mamma.
-Godnatt gummigummi, jag älskar dig.
(Dialog mellan Nora och mig).
Den klara lilla rösten.
Ledsen.
Saknar.
Fuck cancer!
fredag 2 november 2012
Djurkunskap
Åtta år.
Undrar vilket tema du hade valt till årets kalas?
Kanske djur.
Djur som du älskade.
Ritade. Drömde om. Läste om. Pratade om. Tittade på.
Som du kunde allt om.
"Ingen kan så mycket om djur som Nora. Alltså, det går nog inte att veta mer om djur än vad hon vet"
Sa en av dina fina vänner.
En av de finaste.
Som du känt lika länge som livet.
Som själv kämpat.
Som kämpar.
För att förstå att du försvann.
Mot rädslan att själv få cancer.
För att förstå att du förlorade den hårdaste av kamper.
Ingen ska behöva förstå att en fin vän kan försvinna.
Ingen ska behöva vara rädd för att få cancer.
Ingen ska behöva förstå att man kan förlora en så hård kamp.
Allra minst de finaste av blivande åttaåringar.
Fuck cancer!
Undrar vilket tema du hade valt till årets kalas?
Kanske djur.
Djur som du älskade.
Ritade. Drömde om. Läste om. Pratade om. Tittade på.
Som du kunde allt om.
"Ingen kan så mycket om djur som Nora. Alltså, det går nog inte att veta mer om djur än vad hon vet"
Sa en av dina fina vänner.
En av de finaste.
Som du känt lika länge som livet.
Som själv kämpat.
Som kämpar.
För att förstå att du försvann.
Mot rädslan att själv få cancer.
För att förstå att du förlorade den hårdaste av kamper.
Ingen ska behöva vara rädd för att få cancer.
Ingen ska behöva förstå att man kan förlora en så hård kamp.
Allra minst de finaste av blivande åttaåringar.
Fuck cancer!
torsdag 1 november 2012
20041101
Värkarna startar kvällen före
De känns lite
Blir regelbundna
Var femte minut
Timmarna går
Natten blir morgon
Vi åker in
M kör bilen snabbt
Stannar och köper kexchoklad
En hel påse
Snäll barnmorska möter
Rekommenderar bad
Värkarna fortsätter
Det tar i och gör ont
Jätteont
Ny barnmorska
Lustgas
Mår illa och kräks
Ingen mer lustgas
Ryggmärgsbedövning
Vila, smörgås och tidning
Värkarna ökar
Timmarna går
Ny barnmorska igen
Krafterna sinar
M är pushig, luktar kaffe och blir utskälld
Så föds hon
Klockan 22.14
Väger 3950 gram
Är 50 cm lång
Hon ligger stilla
På sidan
Med navelsträngen runt halsen
Två varv
Så skriker hon
Livet har startat
Lyckan är här
Hon får namnen Nora Majken Lovisa
Inte med en gång
Men till slut
Älskad
Saknad
Fuck cancer!
De känns lite
Blir regelbundna
Var femte minut
Timmarna går
Natten blir morgon
Vi åker in
M kör bilen snabbt
Stannar och köper kexchoklad
En hel påse
Snäll barnmorska möter
Rekommenderar bad
Värkarna fortsätter
Det tar i och gör ont
Jätteont
Ny barnmorska
Lustgas
Mår illa och kräks
Ingen mer lustgas
Ryggmärgsbedövning
Vila, smörgås och tidning
Värkarna ökar
Timmarna går
Ny barnmorska igen
Krafterna sinar
M är pushig, luktar kaffe och blir utskälld
Så föds hon
Klockan 22.14
Väger 3950 gram
Är 50 cm lång
Hon ligger stilla
På sidan
Med navelsträngen runt halsen
Två varv
Så skriker hon
Livet har startat
Lyckan är här
Hon får namnen Nora Majken Lovisa
Inte med en gång
Men till slut
Älskad
Saknad
Fuck cancer!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)