Vi är på "Vi som mist" träff nummer åtta av tio. Vi vuxna pratar. Våra barn hänger med världens finaste syskonstödjare. De badar, bowlar, fikar och är tillsammans. De vet att alla vet. De vet att alla bär på samma förlust. En dynamik som är fin och viktig.
Vi vuxna pratar om hur fint det är att få prata om våra döda barn. Att vi blir glada då. Men att det är svårt för samtalen kommer sällan naturligt.
-Det är ju inte klokt egentligen, ingen vågar prata om våra döda barn för de är rädda att göra oss ledsna, men det enda vi vill är att prata om dom, snacka om paradox, säger Martin pappa till Linnea 2002-2013.
Ja, snacka om paradox.
Fuck cancer!
Att prata om dem vi mist får oss o känna att dem inte är en del av det förgångna utan ihågkomna och närvarande!
SvaraRaderaPrecis så!
SvaraRaderaVarma hälsningar från Lena