Jag är på väg till graven.
För att titta till.
Och tända ljus.
-Hälsa Nora! säger Marcus.
Som om hon var där.
För mig är hon inte det.
Inte mer där än någon annanstans.
Men det är där jag kan vara mamma.
Med händerna.
Vårda, pyssla om och göra fint.
Nu blommar kungsängsliljorna.
De är så vackra.
Det gör mig glad.
Glad?
Över blommande kungsängsliljor på min dotters grav.
Hur är det möjligt?
Fuck cancer!
För att titta till.
Och tända ljus.
-Hälsa Nora! säger Marcus.
Som om hon var där.
För mig är hon inte det.
Inte mer där än någon annanstans.
Men det är där jag kan vara mamma.
Med händerna.
Vårda, pyssla om och göra fint.
Nu blommar kungsängsliljorna.
De är så vackra.
Det gör mig glad.
Glad?
Över blommande kungsängsliljor på min dotters grav.
Hur är det möjligt?
Fuck cancer!
Jag känner igen den märkliga känslan av att känna glädje när det egentligen inte borde gå. Ett slags lugn som infinner sig av att få hedra och göra det vackert på hennes plats.
SvaraRaderaKram