Föreställningen är fängslande.
Ett nummer med prickiga små hästar.
Ett annat med massor av hundar, stora och små.
En galen clown som sprutar vatten så vi blir blöta och skrattar högt.
I pausen går vi ut i djurstallarna och tittar på elefanter, zebror och kameler.
-Mamma, mamma ser du de små prickiga hästarna? Åh, vad gulliga. Ser du?
Jag hör och ser henne framför mig.
I sommarklänning, sandaler och håret i tofs.
Hon skyndar framför oss, pekar och vänder sig om i farten.
Hon hade älskat det. Alla djuren. Den tokiga clownen.
Jag spjärnar emot. Orkar inte gråta. Inte nu.
Sväljer klumpen.
Tomrummet är så tydligt.
Saknaden så tung.
Fuck cancer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar