Öroninflammation

Semester på hotellrummet. 
Med värk i örat.
Kan inte hitta någon ställning som känns bra. 
Sitter i en stol och skriker in i en handduk.

Räknar ner timmarna till nästa värktablett.
Önskar att den ska spricka.
Trumhinnan. 

Minns.
Låga värden.
Inget immunförsvar.
På några få timmar fullt utvecklad öroninflammation.

Bilfärd till vårt andra hem.
Barncancercentrum.
För provtagning, antibiotika och morfin. 
En infektion bland många.
Oändligt många. 

Då önskade jag att jag kunde ta över smärtan. 
Det önskar jag fortfarande. 
Och är glad att det är jag och inte hon som har ont nu.
Det räcker med det som var.
Med råge. 

Fuck cancer!