Att dö

-Mamma, dog den killen för att han drunknade?
-Ja, han var jätteduktig på att segla men båten välte och då hamnade han under den och kunde inte komma upp.
-Men ska dom inte lägga honom i en grav?
-Jo, det ska dom men han dog idag och först ska dom ha begravning.
-Vet du vad jag och farmor hörde på nyheterna?
-Nej.
-Om en tvååring som hans pappa lämnade i bilen i åtta minuter.
-Nej, det var sex timmar han var ensam i bilen.
-Ja, och han fick inte vatten och inte mat på hela tiden så han dog.
-Ja, och så var det väldigt, väldigt varmt i bilen.
-Mamma, vad många det är som har dött.
-Ja, det är många.
-Tur att inte du har dött. 
-Ja, och det är tur att inte du har dött.
-Ja.

(Dialog mellan Ivar och mig)

Fuck cancer! 

Plånboken

-Mamma, kan jag få den här?

Ivar ger mig en plånbok. 
Röd med silverpaljetter.
Jag öppnar den och möts av ett fotografi på fina kompisen från sjukhuset. 
En påskhälsning från fina bästisen. 
Några mynt och en virkad tråd. 
Och en utklippt kanin i papper. 

Som ett knytnävsslag. 
Jag slår ihop plånboken. 
Och lägger den mot mitt bröst. 

-Nej, Ivar det kan du inte. Det är Noras plånbok. 
-Men jag har ju ingen plånbok och hon har ju många. 
-Det spelar ingen roll. Det här är Noras plånbok. Du får ta en annan. 
-Men mamma, varför gråter du?
-För att jag blev ledsen och saknar Nora jättejättemycket. 

Fuck cancer!

Bromsa tiden

Hon finns. 
Är sjuk men finns. 
Kommer inte bli frisk.  
Vi lever i väntrummet.  
Jag vill förhindra. 
Bromsa tiden. 
Men det går inte. 

Så vaknar jag. 

Fuck cancer!

En lång rad

En förmiddag i gamla stadsdelen. 
En lång rad. 
Av barn som går på led. 
På trottoaren mitt emot. 
Två och två. 
Hand i hand. 

Jag ser dem snett bakifrån. 
De är i Noras ålder. 
Flera med kläder och hår som känns hon. 
Nästan. 

Känslan av overklighet. 
Och verklighet. 
Jag skyndar förbi.
Lämnar den långa raden bakom mig. 

Fuck cancer!

Rymdresa

-Mamma, har du varit i rymden någon gång?
-Nej, det har jag inte. 
-Men känner du någon som har varit i rymden?
-Nej, gör du?
-Ja, och det gör ju du också. Nora är ju i rymden. 

(Dialog mellan Ivar och mig)

Fuck cancer!

Öroninflammation

Semester på hotellrummet. 
Med värk i örat.
Kan inte hitta någon ställning som känns bra. 
Sitter i en stol och skriker in i en handduk.

Räknar ner timmarna till nästa värktablett.
Önskar att den ska spricka.
Trumhinnan. 

Minns.
Låga värden.
Inget immunförsvar.
På några få timmar fullt utvecklad öroninflammation.

Bilfärd till vårt andra hem.
Barncancercentrum.
För provtagning, antibiotika och morfin. 
En infektion bland många.
Oändligt många. 

Då önskade jag att jag kunde ta över smärtan. 
Det önskar jag fortfarande. 
Och är glad att det är jag och inte hon som har ont nu.
Det räcker med det som var.
Med råge. 

Fuck cancer!

Bubbelgum

-Mamma, vad gjorde du?
-Jag gjorde en bubbla med tuggummit.
-Men hur?
-Man måste platta till det lite, sträcka ut tungan och blåsa in luft. 
-Men det går ju inte. 

Det ramlar ur munnen. 
Han försöker och försöker. 
Men det är långt kvar.
Till kodknäckning. 

Jag minns.
När Nora knäckte bubbelgåtan. 
Bubblade och bubblade. 
Sommaren 2011. 
Den sista. 

-Mamma, såg du? Såg du vilken stor?
-Ja, jag såg. 

Fuck cancer!