lördag 28 november 2015

Klumpen brister

I trapphuset möter jag två klasskompisar.
Vid affären en till.
När jag går förbi skolan ser jag att det lyser.

Den är öppen en lördagskväll.
Klasskompisarna är på väg dit.
Det ska nog bli disco.

De är stora tjejer nu.
Går i femman och ensamma i mörkret till skolan. 
Jag skulle haft en tjej som går i femman. 

Matkassarna skär in i mina händer.
Klumpen i halsen gör ont.
Jag borrar in hakan i jackan och längtar hem.

Det är inte ofta det sker.
Kan inte minnas när det hände sist.
Att klumpen brister och blir till tårar ute bland folk.

Det sker.
Tårarna rinner.

Fuck cancer!


2 kommentarer:

  1. Det går ju inte att föreställa sig. Mitt hjärta gråter för dig.

    SvaraRadera
  2. Dessa små stunder som ger insyn i livet som det borde vara. De kommer ofta så överraskande och är så smärtsamma.
    Kramar

    SvaraRadera

Skriv ut