Glömmer inte

Nej, det går inte över. 

Det läker inte. 

Jag glömmer inte. 

Och jag blir inte påmind om du säger något om Nora eller sorgen. 

Tänk dig att du amputerar ett ben. 

Det växer inte ut igen. 

Du glömmer inte att du saknar ett ben. 

Och du tänker inte "var du tvungen att påminna mig om benet, jag som precis hade glömt att det är borta". 

Sorgen finns där. 

Saknaden finns där. 

Så kommer det vara. 

Det måste jag lära mig leva med. 

Jag lär mig. 

Och jag tror att livet kommer bli bra och meningsfullt. 

Med sorg och saknad. 

Fuck cancer!