Neråt

Det har vänt neråt.
Jag spjärnar emot.
Letar efter en förklaring utan att hitta någon. 
Ingen mer än att det kanske är dags.
För att det är längesedan sist.

Vill inte känna håglöshet.
Vill inte känna irritation.
Vill inte vara orkeslös.
Vill inte. 

Vill glädjas. 
Känna tillfredställelse. 
Njuta av sommar och sol. 
Och orka se och ta in de som gör livet värt att leva. 

Jag har vetat att det ska komma.
Men tänkt att jag kanske gjort mitt. 
Tänkt, inte trott, men naivt hoppats. 

Låt denna vändan gå fort. 

Fuck cancer!