Tack Barncancerfonden Västra

-Har ni inte Harry med er? frågan kommer direkt när vi kliver in genom dörren.

Nej, vi har inte Harry med oss.
För det här är våra dagar. 
Mina, Marcus och Ivars. 

En helg när jag vill kunna gå in i mig själv.
Få känna och komma nära Nora. 
Och det är inte helt självklart när man har en tvååring med sig. 

Jag har känt. 
Skrattat och gråtit.
Och allt däremellan. 

Nu är jag trött. 
Tröttare än tröttast. 
Och lugn.  

Jag känner mig närmare Nora än jag gjort på länge. 
Det känns tungt och lätt. 
Och fint och viktigt. 

-Det är skönt att vara här för man kan vara sig själv och ingen tycker att det är konstigt att ens syskon är död, sa ett av syskonen. 

Tack Barncancerfonden Västra som möjliggör våra träffar. 
Det går inte att beskriva hur mycket de betyder för oss. 
Ett år kvar till nästa träff, nummer 10, den sista. 

Fuck cancer!

Ps. Klicka här om ni vill bidra till Barncancerfonden Västra som är en ideell stödförening för cancerdrabbade barn och deras familjer under och efter behandling i Västra Götalands län. Ditt bidrag gör skillnad! 

Vi som mist

På väg till Vi som mist. 
Träff nr 9, den näst sista. 
Vill inte tänka på att det bara är en kvar efter denna. 

Vi har i uppgift att ta med ett bildspel. 
En uppgift vi själva önskade på vår förra träff.  
Sent igår kväll hittar vi bildspelet vi visat förut. 

Det nya livet har tagit plats och fyller ut. 
Det finns inga luckor att fylla med nya bildspel. 
Eller rättare sagt vi tar oss inte den tiden. 

Jag blir ledsen. 
Får skuldkänslor. 
Och inte. 

Fuck cancer!

Bokmässa och begravning

Septemberkontraster. 
Boksläpp och dödsfall. 
Glädje och sorg. 
Radioprat och kistdekoration. 
Bokmässa och begravning. 

Och fina recensioner på boken. 
Jättefina recensioner. 
Skryt, ja jag vet men jag blir så glad, stolt och rörd. 
Och egoboostad (konstigt ord men ni fattar...)

Recension i tidningen Kulturen 1/10-2016
Recension av Psykosociala Förbundet
Nils och den blinkande stjärnan

Fuck cancer!

Sex år av barncancer

Så har ännu ett år gått. 
Sex år sedan den 18 september 2010.
Sex år sedan barncancer blev en del av vårt liv. 

Lördag 18 september 2010

Fuck cancer!

Glad och rörd

Det går inte att beskriva hur det känns att få positiv feedback på boken. Min bok (nyp i armen). Jag har fått sms, mail, fin recension och bilder på barn som läser. Känslan är fantastisk och orden glad och rörd (upphöjt till 1000) är nog det bästa försök jag kan göra för att beskriva. 

Fina M som mist sin syster. 

Fina E som mist sin lillebror. 

Tusen tack för bilder ❤️

Fuck cancer!

Boksläpp

Så kom den äntligen. Min bok Nils och den blinkande stjärnan. En lång väntan är över. Jag känner mig glad, stolt och lite tom. Så där som man kan känna sig när man drömt om något länge. 

Igår kväll fick jag min första och viktigaste recension, 

"Mamma, den är verkligen så himla bra" Ivar 9 år. 

Köp den vetja! 

Boken handlar om Nils som börjar förskoleklass och har en storasyster som heter Majken som är död. En bok jag själv saknade när Nora var sjuk och efter att hon dog. 

Min förhoppning är att boken ska läsas av (eller för) alla barn, även de som inte själva har förlorat ett syskon. Att den visar att livet kan gå vidare, att sorgen och saknaden finns där men att livet kan bli värt att leva igen även efter att det värsta har hänt. Och att man kan prata med barn om döden utan att ha alla svaren.

Jag hoppas och tror att boken ska kunna ge tröst och hopp för den som är drabbad, och inblick för den som står utanför.

Fuck cancer!

Jag säger bara lyssna!

Jag säger bara lyssna på när Emil Jensen sommarpratar i Sommar i P1. 

Emil pratar bland annat om hur det är att sörja en älskad storasyster och bästa vän. Hur lätt det är att trösta någon som gråter men inte lika lätt att trösta någon som inte gör det. För när man varit ledsen länge så gråter man inte.

"När någon är riktigt ledsen riktigt länge märks det knappt. Den blir bara lite lite tråkigare, lite sämre lyssnare, lite mer benägen att titta på skidskytte på förmiddagarna och lite mindre benägen att spela piano och hur tröstar du någon från det?

När någon är riktigt ledsen riktigt länge blir den lite sämre på att komma ihåg andra människors födelsedagar, lite sämre på att upptäcka torrt snor i näsan, den får lite narigare nagelband, lite sämre hud och lite knarrigare och monotonare röst, den blir lite lättstöttare, lite skiträddare, lite bekräftelsesökande are och lite sämre på att böja adjektiv.

När någon är riktigt ledsen riktigt länge köper den sig ett par knallrosa brallor för att övertyga sig själv om att den är på topp. Och hur tröstar du någon för att den har rosa brallor." citat Emil Jensen Sommar i P1 2016.

Fuck cancer!