Diamanter

-Mamma, titta det finns lösa diamanter i poolen. Ser du?
-Ja, jag ser. Samma som Nora och pappa dök efter i poolen på Guadelope. Kommer du ihåg det? 
-Ja, men då sa Nora att jag inte fick vara med. 
-Det var tråkigt sagt av henne. Storasyskon kan säga sådana saker ibland. Fast pappa sa väl att du fick vara med? 
-Jag kommer inte ihåg. 

(Dialog mellan Ivar och mig)

Fuck cancer! 

Vuxen

-Mamma, skulle Nora varit vuxen nu?
-Nej, hon skulle varit 8 år, lika gammal som Tyra och Adrian. 
-Jaha. 

(Dialog mellan Ivar och mig) 

Fuck cancer!

Packa

Jag packar för resan. 
Ivars och min. 
Letar i väskan med badkläder. 
Efter solhattar och armpuffar. 

Jag hittar dem. 
Solhattarna.
Noras. 
Med blommor och prinsessor på. 

Jag luktar på en. 
Hoppas känna doften.  
Men den är borta. 
Kvar är bara lukten av garderob.

Fuck cancer!

Ännu en

En liten fin har lämnat. 
Ännu en tom stol. 
En fjärde. 
Hur är det möjligt?

Ännu en familj i djupaste sorg. 
Som ska gå den långa vägen. 
På den mörka och snåriga stigen. 
En mamma, en pappa, syskon. 
Nära och kära.  

En dag i taget. 
En fot framför den andra. 
Ett andetag åt gången. 

Himlen blir rikare och rikare. 
Smyckad av de finaste.

Bidra i kampen mot barncancer!

Fuck cancer!

Regn

Det regnar. 
Himlen är alldeles grå. 
Det passar bra. 
Och stämmer med min sinnesstämning. 

Jag minns när hon blev sjuk.
En månad som var solig och varm. 
September 2010. 

Jag minns känslan. 
Orden som bäst beskriver.   
Meningen som bodde inom mig. 

"Det passar bäst när det regnar."

Idag gråter himlen. 
Med mig. 
Jag saknar. 
Så det gör ont. 

Fuck cancer!

Familjeresa

-Åh, mamma varför vaknade jag när jag drömde en så underbar dröm. 
-Vadå?
-Att Nora levde och att hela familjen skulle resa till... hm, vad var det nu igen det hette?
-Till Korsika?
-Ja, till Korsika och hela familjen skulle åka. 

(Dialog mellan Ivar och mig)

Fuck cancer!

Rensning

Skåpet fullt med sjukvård. 
Sprutor, nålar, trevägskranar, pumpaggregat, proppar. 
Betapred, ondansetron, natriumklorid, movicol, heparin. 
Kompresser, handsprit, handskar, klorhexidin. 
Sjukvårdspärmarna från ASIH i stan och hemsjukvården på landet. 
Och den gula burken med smittförande och stickande material. 

Skåpet som stått orört.
På landet. 
Ett likadant som tömdes samma vecka hon dog. 
I stan. 

Nu är det rensat. 
Kvar är sådant vi kan ha användning för. 
I livet utan cancer. 
Och sjukvård i hemmet.  

Det andra ska tillbaka dit det hör hemma. 
På sjukhuset. 

Tack hemsjukvården som gjorde det möjligt för oss att leva hemma. 
Med sjukdom, illamående, aptitlöshet, smärta och ångest. 
För Nora. 
Och för oss. 

Fuck cancer!