Prata om

Vi har ätit lunch och sitter i matsalen och pratar. 
Pratar om helgen som gick, om cancer och om livet. 

-Du pratar ofta om Nora och det är fint tycker jag, säger arbetskamraten. 
-Jag måste prata om henne så hon inte försvinner, svarar jag. 

Så är det.  
Jag pratar om henne för att jag vill. 
Och för att hon inte ska försvinna. 
Det blir oftast en monolog. 
För det är nästan ingen annan som pratar om henne. 

Fuck cancer! 

Mer än man tror

Vanessa Falk som förlorat sin bror och pappa inom loppet av två år intervjuas i morgonsoffan. 

-Hur mycket motgångar kan man klara av? frågar journalisten. 
-Man klarar så mycket mer än man tror, svarar Vanessa. 

Ja, så är det. 
Man klarar så mycker mer än man tror. 
Mycket, mycket mer. 

Fuck cancer! 

Fyra år

Så infinner sig dagen igen.
Den artonde september.
Fyra år sedan livet vändes upp och ner. 

Lördag 18 september 2010

Fuck cancer! 

Valminne

Då var det dags igen. 
Dags att gå till val. 
Fyra år sedan sist. 
Lika många år sedan vi gick till vallokalen i chock. 
Bedövade av beskedet vi fått samma förmiddag. 
Att det finns en stor förändring på vänster njure och metastaser i båda lungorna hos vår fina Nora. 

Jag minns;
Att vi gick till vallokalen strax innan stängning, innan vi åkte tillbaka till vårt rum på Barncancercentrum.
Att Nora hade nytt nattlinne med korta ärmar så att inte porten i armen skulle göra ont när hon rörde armen.
Att dockan Lena hade på sig ett likadant nattlinne.
Vilken sjuksköterska som jobbade natten.
Att det var den nittonde september.
Men inte vad jag röstade på. 

Fuck cancer! 

Hälsa Nora

-Hälsa Nora, säger farmor innan hon stänger bildörren. 
-Ja, det ska jag göra, svarar jag.

Jag styr bilen mot Nora.
Där jag ska tända ljus och plocka smultron.
Och hälsa från farmor. 

Fuck cancer!

Stjärna

Det har hunnit bli kväll och vi promenerar hemåt. Det är mörkt och stjärnklart. Ivar pekar upp mot himlen. 

-Mamma, den stjärnan tror jag är Nora, säger Ivar. 

-Ja, kanske det, svarar jag. 

-Jag önskar att man kunde plocka ner en stjärna och om den var ens storasyster så kunde hon hoppa ur stjärnan. 

-Ja, tänk om det kunde vara så. 

-Jag önskar att alla stjärnor var Nora så kunde jag plocka ner en. 

-Ja, det skulle vara fint. 

Fuck cancer! 

Orättvisor

-Kommer du ihåg vad fröken berättade för mig och pappa? frågar jag. 
-Att hennes man har dött, svarar Ivar. 
-Ja, och att hon en gång hade en flicka i klassen som fick cancer och dog, svarar jag. 
-Vem dog först, Nora eller hon. 
-Hon dog först. 
-Hur gammal blev hon. 
-Jag är inte säker men jag tror att hon blev åtta år. 
-Orättvist, Nora blev bara sju år. 

Fuck cancer!