I över tre år har den stått där.
Långt in under annan bråte.
Några gånger har jag försökt men inte lyckats.
Men nu är det gjort.
Sjukhusväskan är uppackad och tömd på sitt innehåll.
Den som alltid stod packad i hallen, färdig för akut inläggning på sjukhuset.
Som innehöll det som användes den allra sista dagen.
Då när det tog slut och blev tyst för alltid.
Nattlinnet med hjärtan på.
Uppklippt för att inte behöva krångla med henne för att få av det.
Lite godis, några glittriga pysselsaker och en nyckelring med Blixten på.
En present till lillebror.
Tandborstar, några underkläder och en tidlapp med texten Dagvården 19/3 kl 13.30.
En tid hon inte kom på.
För att det var nästan ett halvt dygn efter hon dog.
Och en bok med titeln Lilla Stjärna utan en enda läst rad.
Jag gjorde det snabbt.
Utan att tänka.
Utan att andas.
Packade upp, sorterade, slängde och la undan.
Nu är det gjort.
Nu är det en väska vilken som helst.
Det känns lätt.
Och tungt.
Fuck cancer!
Bra där! Oftast känns det jobbigare att veta att man borde än att faktiskt göra.
SvaraRaderaSamtidigt är det så förbannat sorgligt. Att ens ha den där sista väskan, som i vårt fall står i källaren. Att se tandborsten i badrummet eller att varje vecka hänga upp den där rena handduken som aldrig används. Galet!
Kramar