måndag 1 september 2014

Orättvisor

-Kommer du ihåg vad fröken berättade för mig och pappa? frågar jag. 
-Att hennes man har dött, svarar Ivar. 
-Ja, och att hon en gång hade en flicka i klassen som fick cancer och dog, svarar jag. 
-Vem dog först, Nora eller hon. 
-Hon dog först. 
-Hur gammal blev hon. 
-Jag är inte säker men jag tror att hon blev åtta år. 
-Orättvist, Nora blev bara sju år. 

Fuck cancer! 

tisdag 26 augusti 2014

Trött

Hemma igen efter helgens Visommist träff. 
En helg med fina familjer som alla mist. 
En träff fylld av skratt och trevligheter. 
Och samtal och tankar om våra saknade. 

Efteråt kommer den. 
Tröttheten. 
Den förlamande tröttheten. 
Och denna gång även irritation och ilska. 

En trötthet jag känner igen. 
Den som alltid slog till när vi fick komma hem från sjukhuset. 
Blivit utskrivna för den här gången. 
Hem till hemsjukvård och några dagar, kanske en vecka, tillsammans hela familjen.

Det är bitterljuvt. 
Träffar jag ser fram emot slutar med kraschlandning. 
Jag stämmer av med de andra som känner likadant. 
Fortsättningsvis måste jag göra det som ledarna tipsade oss om från början. 
Att ta ledigt dagen efter.

Fuck cancer!



torsdag 21 augusti 2014

Det oundvikliga

Vi ligger i sängen och småpratar efter att kapitlet i Loranga boken lästs och lampan släckts. 
Jag har många frågor om allt det nya i skolan och hur det känns att gå i ettan. 

-Började Nora ettan men inte tvåan, frågar Ivar?
-Ja, hon började ettan men inte tvåan, svarar jag. 
-Hade hon långt kvar till tvåan?
-Hon dog i mars och skulle börjat tvåan i augusti. 
-Då var det långt kvar, hade hon en skolbänk?
-Ja, det hade hon. 
-Vi har lådor, egna lådor istället för skolbänk. 

Det oundvikliga närmar sig. 
Att lillebror blir äldre än storasyster. 

Fuck cancer! 


tisdag 19 augusti 2014

Säga hej

Telefonen ringer. 
-Vi är här nu, säger Marcus i luren. 
-Ok, vi kommer, svarar jag. 

Jag och Harry är hos Nora. 
Marcus och Ivar ska hämta oss med bilen. 
Jag skyndar mot ingången, vi har bråttom till ett möte. 
Ivar kommer springandes mot mig. 

-Hej, ropar jag. 
-Hej, ropar Ivar och springer förbi mig. 
-Vart ska du? 
-Jag vill säga hej till Nora. 

Orden landar i mig. 
Det är så fint. 
Så jättefint. 
Och sorgligt. 
Så förbannat sorgligt. 

Fuck cancer! 















fredag 8 augusti 2014

Ensam

Sommarliv. 
Umgänge och aktiviteter avlöser varandra.
Aldrig riktigt tyst. 
Tills den ensamma stunden kommer.

Sorgen river.
Saknaden trycker. 
Minnesbilderna fladdrar. 
Tomrummet som ett bottenlöst hål. 
Då kommer den.
Den tröga och inkapslade gråten.

Älskade, finaste Nora. 
Saknar dig. 
Längtar efter dig. 
Älskar dig. 
Oändligt. 

Fuck cancer! 

tisdag 29 juli 2014

Jag vet

Jag vill stampa i golvet.
Slänga mig ner på marken och banka med händerna.
Visa fingret och vråla.

Jag vet att jag klarar det.
Jag vet att livet kommer bli okej.
Jag vet att jag kommer kunna blicka framåt igen. 

Men jag vill att hon ska komma tillbaka.
Det är det enda jag vill.
Det enda. 

Fuck cancer! 

söndag 27 juli 2014

Båttur

Vi sitter i vännernas båt.
Jag, Ivar och jämnåriga vännen pratar om att Ivar är både storebror och lillebror nu.

-Ja, för Harry är min lillebror och Nora är min storasyster, säger Ivar.
-Ja, fast Nora är död nu, svarar den jämnåriga vännen. 
-Ja, det är hon. 
-Fast hon är ändå med oss. 
-Ja, för hon finns överallt.
-Ja, överallt och här med oss i båten också.
-Ja.

En stund senare hör jag dom prata om att alla barnen är pojkar. 
Och vilket lag man är med i. 
Att de enda tjejerna i båten är jag och fina vännen. 
Och Nora. 

-Fast jag vill att Nora ska vara med oss ändå, säger Ivar.
-Ja, Nora ska vara med oss ändå fast hon är tjej, svarar jämnåriga vännen. 
-Ja, för hon är ju också ett barn. 

Så fint.
Så väldigt fint. 
Det känns varmt i bröstet. 
Och sorgligt.
Väldigt sorgligt. 

Fuck cancer! 




Skriv ut