onsdag 27 maj 2015

Verkligheten

Ivar har lagt sig för natten. 
I Noras rum. 
Eftet ett tag hör jag snyftningar. 

-Är du ledsen Ivar? frågar jag. 
-Ja, jag tänker på Nora, svarar Ivar. 
-Vad tänker du då?
-Att jag aldrig får träffa henne igen.

Jag vill trösta.
Hitta orden som kan lindra och ta bort.
Och göra det omöjliga möjligt.

Jag är tyst och lägger mig hos honom.
Stryker över håret, torkar bort tårar
och smeker hans mjuka kind. 

Det är första gången han gråter. 
Och sätter ord. 
På hur det är.

Jag undrar vad han har tänkt.
Om det är verkligheten som klickat in.
Först nu. 

Fuck cancer! 

måndag 25 maj 2015

Den blomstertid

Försommar.
Nygrönt, tunnare kläder och ljusa kvällar. 
Syrener och nyslaget gräs. 
Den vackraste av tider. 

Frihetskänslor och förväntningar. 
Om sol och bad. 
Smultron och sommarben. 
Glass och lata dagar. 

En tid som bytt skepnad. 
Sorg som tar i. 
Som svärtar ner och förfular. 
Och gör att jag längtar bort. 

Bort från sommarlov och skolavslutning. 
Bomullsklänningar, sandaler och nyborstat hår. 
Bort från den blomstertid som nu kommer. 

Fuck cancer!

tisdag 19 maj 2015

Oron

Pang.
Så var den här.
Oron.

Hängig kille.
Snuva och hosta.
Feber.
Frisk.
Hängig.
Snuva och hosta.
Feber.
Frisk.
Blek.
Trött.

Samtal med 1177.

-Jag tycker att du ska gå till vårdcentralen med honom, säger sjuksköterskan.

Jag vill inte gå till vårdcentralen.
Vill inte vänta på provsvar.

Tankarna flyger. 
Motas bort av rationella rösten.
Flyger tillbaka.
Motas bort.

Och landar.
Orosrösten vinner.
Leukemi.
Det kan vara leukemi.

Hur ska vi klara av det?
Hur ska vi förklara för Ivar?
Hur ska vi hantera skräcken?
Hur ska vi klara ännu en förlust?

Jag bokar en tid.
Som visar mycket vätska bakom trumhinnorna.
Rör i öronen kommer göra susen. 

Oron lättar.
För den här gången.

Fuck cancer!

söndag 17 maj 2015

Levande död

Trött.
Förlamande trött.
Hittar ingen energi.

Känner igen känslan.
Drar mig till minnes.
En helg i maj för fyra år sedan.

-Behandlingen har inte haft önskad effekt så vi provar en ny behandling men hon kommer nog inte klara det här över tid, säger fina läkaren.


Jag minns hur vi gick därifrån.
Med nya besked.
Det första uttalade om vad som komma skulle.

Jag minns hur jag låg som levande död den där helgen.
Att jag steg upp från de döda på måndag morgon och åkte till sjukhuset för ny behandling. 
Med nytt hopp, ett svagt.

Jag minns att det var sol den där måndagen. 
Att hon gungade på gården i väntan på sjuktransporten. 
Och tejpade fast clownen Mattis i sjukhuskorridoren. 

Jag minns att jag skrattade. 
Fixade till mammaansiktet. 
Och tog nya tag. 

Är det minnen som gör sig påminda. 

Om helgen för fyra år sedan. 
Kanske, jag orkar inte kolla upp det. 

Fuck cancer!




söndag 10 maj 2015

Bitterljuvt

Jag är på väg till graven.
För att titta till. 
Och tända ljus. 

-Hälsa Nora! säger Marcus.

Som om hon var där.
För mig är hon inte det. 
Inte mer där än någon annanstans.

Men det är där jag kan vara mamma.
Med händerna.
Vårda, pyssla om och göra fint.

Nu blommar kungsängsliljorna.
De är så vackra.
Det gör mig glad.

Glad?
Över blommande kungsängsliljor på min dotters grav.
Hur är det möjligt? 

Fuck cancer!

 







tisdag 5 maj 2015

Ett hål

-För mig känns det som om något ryckts ut ur min kropp och det hålet läker nog aldrig ihop igen, säger en pappa vars dotter mördades för många år sedan. 

Ja, det är nog så det är och så det blir. 
Ett hål som aldrig läks. 
Ett hål jag får lära mig leva med.

Fuck cancer! 

söndag 3 maj 2015

Julprat

Vi äter frukost. 
En liten fin vän är med. 
Vi pratar om julen. 
Om julklapppar och tomtar. 
Och om vilka vi firar med. 

-Vi brukar fira bara med familjen, säger den lilla vännen. 
-Vi brukar fira med mormor och farmor och mormors syster och mamma och pappa och Harry och hon, säger Ivar. 
-Hon? frågar jag. 
-Nora, säger Ivar. 
-Ja, Nora, svarar jag.
-Fast hon är död nu, säger Ivar och gör en ledsen min. 

Hon finns med. 
Inte bara i mig. 
Hos Ivar med. 
Det känns fint. 
Så väldigt fint. 

Fuck cancer! 

Skriv ut