Ta kommandot

Rensat. 
I hennes rum. 
Gjort fint. 
Det gick. 
Utan att behöva lägga mig ner. 

Tagit bort loftsängen. 
Den som hon fick när hon var sjuk. 
Som hon aldrig sov i. 
För har man näringsdropp på nätterna 
behöver man sova med mamma och pappa.  
Ifall pumpen börjar larma. 
Och för att det är mysigt.

Nu står där en ny säng. 
En stor med nya fina lakan och massor av kuddar. 
I sprakande färger.  
En mysplats. 

På väggen finns det plats för foton. 
Många foton. 
Från tiden innan. 
Innan cancer, håravfall och viktras. 

En liten flicka med ljust hår. 
I röd overall. 
På första cykeln. 
Treårspresenten. 

I brun munktröja på landet.
Den allra första sommaren.  

Två år bland smultronplantorna. 

Fotocollage från babysimningen.
Ett med mamma. Och ett med pappa. 

Med mig i mitten på den finaste av bilder. 
Den på hela gruppen Respekt. 
I blåvit randig tröja. Likadan som mamma M. 

På språng på Kreta.
Med ryggsäck på ryggen. 
Iklädd badring, blommig solhatt och stickade röda vantar. 

Favoritklänningarna på garderobsdörren. 
På bänken den rosa ryggan med Hello Kitty. Skolväskan. 
Present från fina sysslingen. Idolen. 
Skolböckerna i hyllan. På en rad. 

Rummet är mysigt nu. 
Var sak på sin plats. 
Ett rum att längta in till.

Lite förändrat. 
Det mesta intakt. 
Det känns bra. 
Som en befrielse.

Jag har tagit kommandot.  
Över sakerna. Och minnena. 
Åtminstone för nu. 

Fuck cancer!