Dödens väntrum

När livet är räknat. 
I dagar och veckor. 
Kanske månader. 
Med lite tur.    

När hoppet är ute. 
När det är ett faktum.
En verklighet. 
Att cancerhelvetet kommer vinna.  
Igen. 

Då blir ljuset lite ljusare. 
Mörkret lite mörkare. 
Det vackra lite vackrare.
Det fula lite fulare. 

Då blir livet ett koncentrat. 

Där framtiden är i morgon. 

Där inga dagar kan bli dåliga dagar. 

För det har man inte råd med. 

Då är drömmen om livet vardag. Den grå. 
Som vab, hämta och lämna, 
morgonstress, läxtjat och fredagsmys. 

Inte den där resan. 
Eller det där huset.
Eller pengar på banken. 

När det värsta inte har hänt. 
Ännu. 
Då är nu nu. 

Fuck cancer!