Det som gör ont

Vi byter sal.
Till en som räcker till för oss alla.
Vi som ska yoga.

Framför mig går de.
En mamma och en dotter.
Dottern är kanske tretton år.

Mamman lägger armen runt dotterns axlar. 
De är nästan lika långa.
De delar vattenflaska och säger något till varandra.

Det hugger till.
Det är sådant som gör ont. 
Som påminner om det som inte blir.

Det blir ingen yoga för oss.
Ingen delad vattenflaska.
Och ingen arm runt axlarna.

Jag vänder bort blicken.
Trycker undan klumpen i halsen.
Och fokuserar på något annat. 

Fuck cancer!