Den 18 september.
Dagen då livet förändrades helt.
Det liv som pågått i tre år nu.
Då lyste solen från en klarblå himmel.
Jag minns hur jag stod i sjukhusrummet och blickade ut.
Hur jag inte fick ihop bilden med orden som snurrade i mitt huvud.
"Det passar bäst när det regnar".
Det regnar idag.
Det känns bra.
Och passande.
Fuck cancer!
Behövde skriva till dig att du oxå är fenomenal på att uttrycka dig, du verkligen sätter ord på känslor, tankar och bevittnar stunder så förbannat starkt. Jag vill bara skänka dig all världens värme. Så starkt o så hyggligt av dig att skriva. Det hjälper mig i min process. Det är inte av nyfikenhet som jag undrar vad du skriver utan jag läser för att få rätt på mina känslor. Tack. Tack. Tack. Pure love. En vän i natten.
SvaraRadera