20120214
Igår måndag åkte vi in till vår avdelning 322 efter en helvetesnatt. Hon hade mycket ont i huvudet och ingenting hjälpte. Kunde inte heller sova. Somnade först kl 5 på morgonen och sov i 4 timmar då allt drog igång igen. En CT gjordes som visade en ny liten blödning samt att metastasen ökat i storlek. Ny smärtlindring är insatt i kombination med lugnande som hon får hela tiden i droppform som sammanlagt fungerar bättre men inte helt bra. Hon sov dock gott hela natten i natt vilket var en lättnad.
Idag bestämdes det att hon ska opereras imorgon onsdag. Det sker på neurokirurgen på Sahlgrenska. Exakt tid är inte bestämt ännu eftersom det blir en sk jouroperation. Vi är lättade och rädda men mest lättade. En operation i hjärnan är ju alltid riskfylld men metastasen ligger bra till dvs nära ytan ganska långt fram på höger sida. Alternativet var strålning men dels kan man inte stråla bort hela metastasen och effekten av strålningen tar längre tid att uppnå. Går allt bra imorgon kommer hon hyfsat snart må mycket bättre.
Samtidigt hänger risken för kramp eller en stor blödning över oss. Händer det så...
Det hände inte. Inte då.
Allt gick bra.
Så bra som det kan gå.
För en tid. En kort tid.
Fuck cancer!
Så bra som det kan gå.
För en tid. En kort tid.
Fuck cancer!
Jag tänkte på er tidigt i morse. På att det är ett år sedan vi möttes och fick veta. Att det inte skulle gå att rädda henne. Vi som sett er så många gånger tidigare i korridorerna. Utan att förstå hur illa det såg ut. Vi trodde att det bara var vi...
SvaraRaderaEtt år sedan. Vi i rum 12, ni i 6? Under veckan lagade en kändiskock mat i köket. Barncancerdagen. Du och jag som möttes nere bland skatthyllorna på entréplan. Då satt N nyopererad i rullstol. Jag minns att jag tänkte att hon hade en så stark blick. Och att jag gärna skulle vilja dricka ett glas vin och prata ocensurerat med den där andra mamman, som är du.
Kram K
Hej! Är en mamma som aldrig någonsin varit i närheten av sorg som din. Har en egen Nora född 25/10 -04 som nästan aldrig varit sjuk. Har berörts otroligt mycket av ert öde ända sedan jag läste dödsannonsen för er Nora i GP och har nu läst hela din jättefina blogg. Vill bara skicka dig många kramar och säga att jag tänker på er även om jag inte känner er. Att läsa om er har fått mig att inse hur lyckligt lottade vi är som har vår Nora ( och förstås hennes lillasyster) även i tråkiga vardagsstunder med tjat och bråk. Tack och kram!
SvaraRadera