Ett av fyra dör

Det är något som skaver. 
Som bubblar. 
På embryonivå. 
Som formar sig. 
Blir lite tydligt. 
Ibland. 

En kraft. 
Som säger att jag måste göra något. 
Av erfarenheten. 
Den vidriga erfarenheten. 
Något som ger oss verktyg. 
Att hantera det där svåra. 
Som vi inte förstår och inte vill veta av. 
Döden. 

Vet inte vad. 
Idéerna är många. 
Kanske en barnbok. 
Den som jag saknade. Och saknar.  
Där ett barn dör. Explicit. 
För att det händer. 
Och ingenting blir lättare av att låtsas att det inte gör det. 
För någon. 

En gala eller utställning eller kampanj. 
Som synliggör. 
Vänder upp och ner. 
Och tydliggör. 
Det nedtonade reklambudskapet. 
För sanningen är att 

Ett av fyra barn dör!

Ett av fyra barn som får cancer dör. 
I Sverige idag. 
Barn som kämpat stenhårt. 
Som trots det inte klarar kampen. 
För att gåtan inte är löst. 

Vi finns. 
Och vi måste klara det. 
Beskeden. 
Resan mot slutet. 
Slutet. 
Resan vidare. 

Och det är ensamt. 
För att det saknas verktyg. 
För oss. För er. För alla.   

Fuck cancer!