Jag minns att jag blev kall. Mitt barn behöver en påse blod och jag vet inte hur dåligt det är. Vi var bara några dagar in i det nya livet, cancerlivet. Jag hade aldrig varit nära en blodtransfusion förut och trodde att det var sådant som behövdes vid olyckor och komplicerade förlossningar. Det kom att visa sig att en påse blod tillhör det normala när man behandlas mot cancer. I efterhand ser jag hur blek hon är klasskortet i förskoleklass. Hennes näst sista klasskort. Det sista med hår.
Idag är det den internationella blodgivardagen. Lilla Noelia som behandlats mot hjärntumör är med på Nyhetsmorgon. På åtta månader har hon fått blod från 55 blodgivare. Det låter kanske mycket men för ett cancersjukt barn är det inte onormalt. Faktum är att cancersjuka barn i de allra flesta fall inte hade kunnat behandlas mot sin cancersjukdom utan blodgivare.
Idag ger 3 av 10 svenskar blod. Många, många fler hade kunnat ge blod och alla, precis alla, kan någon gång vara i behov av det. Så vill man bidra med något så ge blod. Det finns cancersjuka barn som behöver blod varje dag året runt. Sorgligt nog.
Fuck cancer!
Bra att du belyser att blod även behövs till andra tillfällen än de man först kommer att tänka på. Och fler svenskar skulle verkligen behöva ställa upp. Jag är själv blodgivare och ger så ofta mitt blodvärde tillåter.
SvaraRadera