Upprymd efter dagens lunchmöte.
Påfylld av energi.
Fyra fina kvinnor.
Med knivskarpa hjärnor.
Ett kreativt råd.
För ett potentiellt projekt om synliggörande.
Synliggörande av det svåra.
Döden.
Vi pratar om hur stigmat kring döden kanske egentligen handlar om hoppet.
Att ångesten handlar om att vi inte vågar släppa taget om det.
För till och med när vi vet att dödlig sjukdom inte går att bota uppehåller vi oss mer kring hoppet än kring döden.
Och hur svårt vi har för att nämna döden vid dess rätta namn.
Vi säger att vi går bort.
Somnar in.
Eller går vidare.
Dagens samtal i process.
Min hjärna går på högvarv.
Vi får se vad det mynnar ut i.
Tacksam.
Tack "kreativa rådet" för idag!
Fuck cancer!
HejLena,vi har gemensamma bekanta Linneas mamma Camilla.Har läst din blogg o gråter.Har själv förlorat ett älskat barn i cancer.Vår Simon hann fylla 13 år innan han lämnade oss.han fick en hjärntumör PNET,går knappt att säga utan att vricka tungan.Det är nu åtta år sedan hangick bort....så tungt.Hade en minnesannons där jag skrev att "ingen vet som inte har varit där"Vi får kämpa på även om det är tungt.Ha det gott,kram Kia
SvaraRaderaBeklagar din sorg! Nej, ingen vet som inte har varit där. Så är det.
SvaraRaderaVarma hälsningar från Lena