Föräldragruppen Respekt.
Mammor och pappor sedan november och december 2004.
Tolv föräldrar.
Fem elvaåringar.
Sju småsyskon.
Tre elvaåriga tjejer som hänger, fnissar och diskuterar.
Tre som så tydligt blivit stora.
Så som Nora aldrig blev och aldrig blir.
Verkligheten slår till.
Gråtklumpen skaver
Energin tar slut.
Klumpen brister.
Tårarna faller.
Jag ramlar ihop.
Det tar några dagar.
Sakta tar jag mig upp.
Och kan delta igen.
Det är kväll.
Vi äter middag.
Alla tjugofyra, två långbord.
-Ska vi inte skåla för Nora nu, säger en fin pappa och höjer glaset.
Vi höjer våra glas.
Tittar upp mot himlen.
Och säger i kör
-Hej Nora!
Hon finns med.
Det känns fint och varmt.
Och sorgligt.
Fuck cancer!
Du skriver rätt in i hjärtat på en ....fy f..n...vad hemskt:*(
SvaraRaderaTack! Eller tack kanske är fel ord... Hittar inget annat :-)
SvaraRaderaGulle dig! Det är jag som ska tacka! För att få förmånen att läsa dina tänkvärda ord fyllda med kärlek till din vackra dotter,ord som är viktiga för dig för att föra vidare och hålla levande denna fina flicka...ord som för mig håller mig ödmjukt på jorden och "en garderar att inget någonsin ska tas för givet....Tack ♡
SvaraRaderaÅh, vad fint skrivet av dig!
Radera