"Kompisboken sorg" skriven av Lotta Polfelt framtagen av Rädda Barnen med ekonomiskt stöd från Allmänna arvsfonden.
En jättefin bok som genom frågeställningar eller påståenden ger flera barns svar på vad de tycker och tänker. Barn som mist en nära anhörig. I många fall tycker de väldigt lika men i flera fall olika. Vissa vill att kompisarna ska vara som vanligt och inte fråga så mycket och andra vill tvärtom.
En bok som visar på komplexiteten i att mista någon och hur svårt det kan vara att stå bredvid. Att det inte finns några rätt eller fel men att det inte är farligt att fråga "Vill du prata om det, eller vill du att jag ska vara precis som vanligt?".
Utdrag ur boken:
Jag har förlorat någon nära. Då känns det bra om...
"Om till exempel min kompis mamma hade dött i en bilkrasch då skulle jag fråga om hon ville prata om det. Man behöver stöd från en kompis. Jag skulle fråga: "Vill du gå till graven?" För det har aldrig någon av mina kompisar frågat. Det skulle vara jätteskönt att gå dit, om de frågade.
Hanna, 13 år"
Jag har förlorat någon nära. Då kan det kännas jobbigt om...
"Var är din mamma då?" "Hon dog i cancer". "Oj, förlåt."
Det är nog den dummaste kommentaren. Det känns dumt eftersom jag kan prata om min mammas död. Det finns de som inte kan prata om sådant, men då tror jag inte heller att de berättar det. Kanske går de därifrån eller reagerar på något annat sätt. Men jag känner att jag hellre pratar om det än är den som vill ha ett "förlåt". Kompisarna säger förlåt för att de menar att de dragit upp någots känslig för mig. "Förlåt för att jag påminde dig". Ett "beklagar" kan kännas lite konstigt, men är så mycket bättre än ett "förlåt". Man kan också säga "Jag är ledsen."
Anja, 19 år"
Om man inte gråter så sörjer man inte.
"Falskt. Man kan sörja på insidan."
Calle, 12 år."
Man kan inte skratta när man sörjer
"Falskt. Jag sörjer hur mycket som helst över mamma. Men jag kan fortfarande ha kul"
Oscar, 9 år"
"Kompisboken sorg" är skriven för barn till barn men också för vuxna som är nära barn med sorg. Personligen skulle jag säga att den är utmärkt för precis vem som helst som vill förstå hur det kan vara att förlora någon och hur man bäst kan vara när man står bredvid.
En jättefin bok som genom frågeställningar eller påståenden ger flera barns svar på vad de tycker och tänker. Barn som mist en nära anhörig. I många fall tycker de väldigt lika men i flera fall olika. Vissa vill att kompisarna ska vara som vanligt och inte fråga så mycket och andra vill tvärtom.
En bok som visar på komplexiteten i att mista någon och hur svårt det kan vara att stå bredvid. Att det inte finns några rätt eller fel men att det inte är farligt att fråga "Vill du prata om det, eller vill du att jag ska vara precis som vanligt?".
Utdrag ur boken:
Jag har förlorat någon nära. Då känns det bra om...
"Om till exempel min kompis mamma hade dött i en bilkrasch då skulle jag fråga om hon ville prata om det. Man behöver stöd från en kompis. Jag skulle fråga: "Vill du gå till graven?" För det har aldrig någon av mina kompisar frågat. Det skulle vara jätteskönt att gå dit, om de frågade.
Hanna, 13 år"
Jag har förlorat någon nära. Då kan det kännas jobbigt om...
"Var är din mamma då?" "Hon dog i cancer". "Oj, förlåt."
Det är nog den dummaste kommentaren. Det känns dumt eftersom jag kan prata om min mammas död. Det finns de som inte kan prata om sådant, men då tror jag inte heller att de berättar det. Kanske går de därifrån eller reagerar på något annat sätt. Men jag känner att jag hellre pratar om det än är den som vill ha ett "förlåt". Kompisarna säger förlåt för att de menar att de dragit upp någots känslig för mig. "Förlåt för att jag påminde dig". Ett "beklagar" kan kännas lite konstigt, men är så mycket bättre än ett "förlåt". Man kan också säga "Jag är ledsen."
Anja, 19 år"
Om man inte gråter så sörjer man inte.
"Falskt. Man kan sörja på insidan."
Calle, 12 år."
Man kan inte skratta när man sörjer
"Falskt. Jag sörjer hur mycket som helst över mamma. Men jag kan fortfarande ha kul"
Oscar, 9 år"
"Kompisboken sorg" är skriven för barn till barn men också för vuxna som är nära barn med sorg. Personligen skulle jag säga att den är utmärkt för precis vem som helst som vill förstå hur det kan vara att förlora någon och hur man bäst kan vara när man står bredvid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar