Bra

Jag hämtar Ivar i skolan. 

-Hej, det var längesedan, säger en mamma glatt. 
-Ja, det var det, svarar jag med ett leende. 
-Hur är det?
-Det är bra.

Det är längesedan jag svarat så. 
För att jag inte kunnat svara annat än sanningsenligt. 
Inte kunnat le och låtsas.
Så mitt svar har brukat vara att det är okej, att det är som det är och att det går för att det måste.

Det är bra. 
Det känns läskigt att säga det. 
Rädd för att det ska upphöra om det uttalas. 
Och det är konstigt att det kan vara det.  
Men det är bra.   
Nu.

Fuck cancer!