En mamma som mist, liksom jag, berättar att hon låtsas ibland.
För en liten, liten stund.
Låtsas att inget har hänt.
Att dom finns, alla hennes barn.
Idag gjorde jag det.
I köket tidigt på morgonen.
En förnimmelse av en annan tid.
Känslan av att göra fika i föräldraköket på avdelning 322.
Till mig och till Nora.
Det var verkligt.
Jag kände mig hel.
För en kort, kort stund.
Fuck cancer!
Varm kram från Iris mormor
SvaraRadera