Bubblan

Dagarna går, blir till veckor och månader, snart två hela. 
Jag befinner mig förälskad i bubblan.
En egen värld i slowmotion fylld av amning och blöjbyten. 

Jag har tre fina barn, de finaste. 
Två här och en någon annanstans. 
Det är som det är och det är okej. 
Jag har förlikat mig. 
För nu. 

Det är inte sant, jag vet. 
Jag kommer aldrig förlika mig. 
Men jag vill inte ramla ner i hålet igen. 
Vill inte.  

Jag förstår och vet.  
Att det kommer ske. 
Många gånger till. 

Fuck cancer!