Storasyster i himlen

Det är mindre än en timme kvar tills vi ska gå till skolan för allra första gången. 

-Ivar, om ni ska berätta för varandra om er familj. Vad säger du då? frågar jag. 
-Att du heter Lena och pappa heter Marcus...och..., svarar Ivar och tystnar. 
-Tänker du på Nora?
-Ja.
-Vet du inte vad du ska säga?
-Nej.
-Du kan säga att du har en storasyster som har dött av cancer och bor i himlen nu.
-Men tänk om dom inte tror mig då?
-Fast det tror jag att dom gör. 

Ny skola. Nya små vänner. Inte den gamla trygga förskolan där alla visste. Som följde oss under den långa sjukdomstiden. Förskollärare som haft Nora i gruppen före Ivar. Där vi inte behövde förklara eller berätta. Där hon helt naturligt fanns med. 

I ett samtal med nya läraren berättar jag som det är. Att Ivar kan behöva stöd om de ska berätta om sina syskon. Att vi inte vill att man hyssjar eller undviker ämnet. Att vi har en dotter och storasyster i vår familj som alltid finns med oss. Och inte. 

Fuck cancer!