-Hon slutade att andas och jag hörde när hon tog sitt sista andetag.
-Slutade hjärtat att dunka då?
-Ja, det slutade dunka då men det hörde inte jag. Jag hörde bara att hon inte andades mer.
-Men varför?
-Därför att hennes elaka klump i magen spred sig så det blev klumpar i lungorna och i huvudet. Till slut var de så många i huvudet så de fick inte plats och då blev det en stor blödning i huvudet. Och då dog hon.
-Kan man inte leva med många klumpar i huvudet?
-Nej, det kan man inte.
-Jag tänker på Nora varje dag?
-Gör du det?
-Ja, gör inte du det?
-Jo, det gör jag. Vad tänker du när du tänker på henne?
-Vet inte. Allt möjligt. Att hon lekte med mig fast hon var sjuk.
-Ja, det tänker jag också på. Ofta när du är ensam och ber mig att leka så tänker jag på att det inte är så här det ska vara. Du och Nora hade ju varandra och det var ni som skulle leka.
-Ja, det tänker jag också på. Men så det blev inte.
-Nej.
(Dialog mellan Ivar och mig)
Fuck cancer!
Oh, när jag läser dina ord så skär det i hela mitt hjärta... det är verkligen inte så det ska vara! När mina barn bråkar med varandra, och man blir ledsen för att de inte uppskattar att de har en bror eller en syster....Självklart är det naturligt för syskon att bråka och tycka att dem är de jobbigaste i världen! Det är så det ska vara, inte att behöva sakna någon som har flyttat till en annan plats. Kram!
SvaraRadera