Det regnar.
Himlen är alldeles grå.
Det passar bra.
Och stämmer med min sinnesstämning.
Jag minns när hon blev sjuk.
En månad som var solig och varm.
September 2010.
Jag minns känslan.
Orden som bäst beskriver.
Meningen som bodde inom mig.
"Det passar bäst när det regnar."
Idag gråter himlen.
Med mig.
Jag saknar.
Så det gör ont.
Fuck cancer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar