Bulle

Våren 2007

Minnen. 
Svaga.
Från förr.
Innan cancer.

Jag hämtar henne på förskolan.
Den med namnet Ädelstenarna.
Så fint och passande namn.
För visst fanns det ett gäng med ädelstenar där. 
Finaste ädelstenarna man kan tänka sig. 

Hon sitter i vagnen.
Vänder sig om och säger

-Latte, mamma. Latte.
-Tycker du att jag ska ta en Latte? Vill du att vi går och fikar?
-Ja.
-Okej då.

Vi går och fikar på favoritstället.
Preferenserna på kaffet är petigt. 
När vi närmar oss fiket säger hon.

-Bulle, mamma. Bulle.

Man får inte vara dum när man vet vad man vill ha. 
Så det blir latte med kaffe till mamma och bulle och latte utan kaffe till Nora. 
Gott och mysigt.
Lycka.

I tryggheten av att fikastunder som sådana aldrig skulle ta slut.
Jag hade fel och undrar.
Njöt jag av de där mysiga fikastunderna? 
Tillräckligt. 

Fuck cancer!